Joyzine

[stäng]

Intervju

Tiger Lou

När jag lite försynt står tillbakalutad mot en av pelarna inne på Herrgårn i Linköping och tittar på när bandet Tiger Lou, något försenade, soundcheckar inför kvällens spelning kan jag inte göra annat än tänka tillbaka på den där gången i vintras då jag såg dem i Norrköping. En spelning att minnas utan tvekan, intensiteten, närvaron, de hade allt. Förväntningarna inför kvällen är således högt ställda. När bandet äntligen fått ordning på sin utrustning och ljudbild är det dags för mig att ta i hand med Rasmus Kellerman, mannen som egentligen döljer sig bakom namnet Tiger Lou. Det första intrycket är en man fylld av pondus och målmedvetenhet, handslaget är fast och blicken stadig. Vi blir hänvisade till Herrgårn’s festsal där ett bord och två stolar ställts till vårt förfogande. Medan Rasmus ursäktande släntrar iväg för en snabb cigarett tar jag en sista genomgång av frågorna jag förberett, det här kommer bli både en givande och intressant intervju.

Tiger Lou gjorde sig ett namn i samband med släppet av ep:n ”Trouble and Desire” (2003) och har sedan dess hunnit med att agera förband åt Weeping Willows, gjort flertalet vändor i Tyskland och dessutom turnerat i USA. Två fullängdsplattor har också sett dagens ljus, ”Is My Head Still On” (2004) och nu senast i oktober förra året nådde ”The Loyal” skivdiskarna. Det är just med ”The Loyal” som Tiger Lou nu återigen är ute på vägarna för att spela så mycket och på så många platser runt om i världen som möjligt.

”The Loyal” är ändå en skiva som tagit sin tid att färdigställa, den här gången reste man ända till New York för att ta hjälp av ingen mindre än Peter Katis (Interpol, Mercury Rev) i mixningsarbetet. Ett stolt faktum som Rasmus har svårt att dölja då demonmixaren kommer på tal.
– Roffe (Rolf Klinth /förf.anm) som jag spelar in allting tillsammans med, han är verkligen skitduktig, men i och med att vi mixade första skivan själva kände vi att vi den här gången skulle vilja att någon annan gjorde det. Samtidigt är vi så pass involverade i det hela att vi hade gjort färdiga mixar på allting som vi gav till Peter Katis och sade, så här vill vi att det ska låta fast ännu bättre och allting vad det innebär. Han är framförallt väldigt duktigt på trumljud, han är extrem. De höll på med trumljudet de fyra första dagarna, jag tror jag var i studion i ungefär tio minuter på fyra dagar, resten av tiden kollade jag på tv.

Resultatet av samarbetet kan närmast beskrivas som ett uppmålande av ett mörk melankoliskt landskap där mycket av innehållet i texterna är upp till lyssnaren själv att tolka och relatera till. Plattan har dock inte helt fallit kritikerna i smaken.
– Ja, alltså det där... säger Rasmus något uppgivet samtidigt som någon är färdig med att testa alla backtracks och vanlig musik börjar dunka ur högtalarna inne på dansgolvet:
– Man försöker att inte bry sig, vilket jag är ganska bra på. Det har också varit mycket roligare recensioner än på första skivan, då det var i princip treor rakt igenom. Nu är det mer tvåor eller fyror. Tyvärr oftast tvåor. Men det är en skiva jag har skapat för att jag vill att den ska vara motpolen till den första skivan som är väldigt spretig och en blandning av olika genrer och instrumentering hit och produktion dit. Nu ville jag göra någonting som satt, när jag sätter mig och lyssnar på de skivor som jag fortfarande tycker om, är det skivor som låter väldigt jämntjockt. Allt eftersom växer ju nyanserna fram sådär.

Den här kvällen är det för övrigt turnépremiär för året 2006 och Rasmus påstår sig vara både nervös och aningen uppspelt, något som dock inte syns vid en första anblick, säkerheten och pondusen är kvar:
– Vi har inte spelat på en månad nu och när man har spelat varje dag i nästan sex veckor blir det jävligt märkbart, trots att pausen var rätt välbehövlig.
Bandet gjorde en hel del spelningar förra året, främst nere i Tyskland, och återstoden av 2006 kommer att gå i ett liknande tempo:
- Förhoppningsvis lär det tillkomma minst femton spelningar till i vår, säger Rasmus och ler kort innan han fortsätter redogörelsen:
– Sedan börjar sommaren, då kommer vi åka till Tyskland igen. Då är det två helger som är stora festivalhelger och sedan kommer vi att göra lite klubbspelningar däremellan. Sedan hoppas jag väl att det blir en del i Sverige här i sommar också. Så det kommer att bli någonstans mellan 30-40 spelningar till i alla fall.

När vi är inne på ämnet turné och spelningar pratar vi även om den framtida lanseringen i England där ”The Loyal” kommer att släppas i början av mars:
– När det gäller en helt ny marknad som England kommer skivan ut och så får man se vad som händer. Man åker dit och gör lite spelningar och är man riktigt ”diehard”, då är det ju bara att göra samma sak där som vi gjorde i Tyskland. Vårt bokningsbolag i Tyskland har kontakter, vi har kontakter, vårt bokningsbolag i Sverige har kontakter med andra bokningsbolag i England. Så man kan åka dit på guerillaturnéer och sova på smutsiga golv och sådant där i åtta veckor om man vill. Nej, inte åtta veckor för det är så litet i England, men ju längre tiden går desto mindre sugen blir man på att ta åtta kliv tillbaks utan då nöjer man sig med att åka dit några gånger och gör några spelningar och spela förband. Händer det då ingenting så är det inte så mycket att göra åt.
Redan i februari åker bandet dit för att genomföra ett par spelningar:
– Det var en spelning från början, men i och med att jag har bott i London och min fru (Andrea Kellerman, damen bakom artistnamnet Firefox AK /förf.anm) har bott där en massa år, så har vi har fixat en till spelning på egen hand.

Efter en högst trevlig pratstund är det så dags att tacka för sig och sedan bege sig till närmast lämpliga ställe där det serveras alkoholhaltiga drycker för att ladda inför kvällens spelning.