Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Peter Jöback
Only when I breathe, 2000
Skivbolag: Sony
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.peterjoback.com

Musikbranschen är en genomrutten bransch och det är jag väldigt medveten om, men ibland blir jag bara så trött. Det verkar inte som om det finns någon hejd på vad skivbolagen kan göra för att få kulorna att rulla.

Peter Jöback har en otrolig pipa och hans insatser i en hel rad stora musikaler är beundransvärda. Det är dessutom helt förståeligt att han vill göra något annat än att bara spela med i stora uppsättningar runt om i världen hela livet. Men varför väljer karln att spela in ett popalbum med låtar skrivna av producenter när han har så stor potential? Jovisst, pop kanske är en stil som passar honom perfekt, men det finns många olika sorters pop och det här är bara profillöst.

Musiken är sliskigt radiovänlig och följer mallen för hur hitar skall skrivas till punkt och pricka. Det finns inte en enda låt av elva stycken som är det minsta upphetsande och allt låter i stort sett likadant. När Jöback dessutom lägger sig till med en hes stämma som inte alls klär honom blir det bara oerhört patetiskt. De sägs att Jöback själv skrev 45 låtar inför albumet men det är bara tre av de inspelade verken han har varit delaktig i. Resten är dynga, skriven av producenter som bara haft dollartecken framför ögonen när de skrivit.

Jag har fortfarande respekt för Jöback - några musikaler väger ju över en misslyckad popplatta - men om jag skall behålla den krävs det nog att han slår in på ett spår en bra bit ifrån mainstreamträsket. Många låtar på den här skivan låter som bleka kopior av låtar som redan malts på radio i flera år och det är nog inte det Jöback vill innerst inne.