Recension - Demo
Ett allra första intryck tar inte mer än ett par sekunder att etsa sig fast någonstans inne i hjärnans virrvarr av fåror och skåror. Det första intrycket av ”My Melted Me” är exotiskt. Vibbarna ger associationer till mellanöstern, rent av ner till Egypten. Det ligger något minaretiskt bakom det hela. Givetvis är jag helt fel ute, efter ytterligare ett par takter avslöjar sig ett av de allra bästa osignade akterna jag någonsin hört. Vass, enkel, men ändå utmanande indierock från våra allra nordligaste breddgrader, där har ni
Isobel.
De har låtarna men framförallt har de sången! Vilken röst! Albin Åström har en röst att döda för, han behärskar precis allt resterande delar av bandet lägger för hans fötter. Men man kan absolut inte för den sakens skulle se övriga medlemmar i bandet som någon form av kompband, det är i symbiosen alla delar mellan som det magiska uppstår. Annsofie Fredrikssons vackra körstämma har även den sin givna plats som komplement till Albin. På något sätt känns allt så självklart, framförallt i uppbyggnaden av låtarna. Samtliga moment följer så vackert efter varandra att man bara nickar instämmande när nästa del presenteras. Självklart ska det komma in ett dragspel på precis det ställe det gör i
Mr grey & queen d.g. En låt som utan några som helst tveksamheter kommer undan med att klocka in på knappa åtta minuter. Detta tack vare alla snygga uppladdningar, temposänkningar och bryggor.
Produktionen förtjänar även den att omnämnas. ”My Melted Me” andas professionalism men har också en leklusta samtidigt som den har en total avsaknad av ett givet koncept som ska följas till punkt och pricka. Genom dessa mot varandra ganska varierade låtar har man ändå hittat en fantastisk helhet. Vad som talar något emot Isobel är att även om musiken faller mig otroligt väl i smaken kan den ändå ses som ganska smal. Och i ren smaksak gillar jag inte titeln, men det är ju bara banalt och trivialt egentligen. Det står ändå inget tvivel om att jag kommer att följa dessa ungdomars vidare öden och äventyr med yttersta spänning.
Relaterat
Årets bästa skivor 2008
Isobel Campbell & Mark Lanegan (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer