Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Callahan
Hardpop, 2005
Skivbolag: Dead Frog Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-10-18
Hemsida: www.thecallahan.com

The Callahan är visserligen lite ojämna, men det är ingenting som jag, ni eller någon annan ska bry sig om. Merparten av materialet på ”Hardpop” är nämligen alldeles lysande. Essensen av sprallig populärmusik, utan baktanke eller genomtänkta ljudlandskap. Ren, kaotisk gladpop helt enkelt.

Täby-gänget har mycket gemensamt med Melody Club. De keyboard-styrda kompositionerna navigerar fram genom glammiga domäner där humöret är på topp och alkoholen flödar. I jämförelse med smålänningarna är det dock än mer fart och fläkt i The Callahans låtar. De är heller inte lika enkelspåriga. Här finns referenser till Franz Ferdinand och The Strokes , ja till och med till bob hund . Alltid med keyboarden och den glada stämningen i botten visserligen, men fortfarande musik med ett brett musikaliskt spektra.

”Hardpop” är en partyplatta som trots några nämnda dippar håller rakt igenom. Till och med när bandet försöker vara lite känsliga, i halvballaderna Dirty little angel och If the world’s so small fungerar det. Även när sångaren (festligt döpt Andy Callahan) i någon låt får mig att tänka på Thomas Dileva diggar jag. Symbiosen mellan glammig synthpop och medryckande rockpop fungerar alldeles lysande. Försök värja dig mot partypärlor som Server X, Mayday och briljanta Baby I miss you och du kommer att misslyckas. Bäst att jag sätter punkt ni innan jag upprepar mig in absurdum. Gladpop var ordet.