Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Makthaverskan
Makthaverskan II, 2013
Skivbolag: Luxury
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2013-05-01
Hemsida: facebook.com/makthaverskanofficial

När Makthaverskan släppte sitt första självbetitlade album 2009 var medlemmarna mellan 16-18 år och bandet hade redan då en stor trogen skara fans. Jag kommer ihåg hur jag hörde bandet nämnas på P3 gång efter gång när lyssnarna fick tipsa om band och det känns som om jag visste mer om dem innan jag ens hörde någon låt. Bandet fick ett ordentlig genomslag både hos journalistkåren och hos den svenska publiken och gjorde flertalet festival- och klubbspelningar. När de turnerat klart för skivan flyttade sångerska, Maja Millner till Berlin under ett år och bandet lades på is. Med alla medlemmar på plats i landet igen tog de in i Svenska Grammofonstudion och tillsammans med Per Svensson och Stefan Persson har de skapade något av det bästa jag hört i den svenska popscenen på länge.

Skivan kanaliserar verkligen ung ångest för mig på många sätt så som Broder Daniel gjorde med sina ångestladdade mästerverk. Texterna på skivan kan ses som enkla men de innehåller ett stort djup som Maja lägger en perfekt känsla på med sin röst och hon ger verkligen allt. Genomgående för ”Makthaverksan II” är hur väl de lyckats med att få in så bra melodier i alla låtar. Skivan har verkligen alla kvalitéer som krävs för att jag skall se framför mig hur de hänför livepubliker under årets festivalsäsong. Låtar som Antabus, Slowly Sinking och Something More kommer utan tvekan att få en ung festivalpublik att skrika högt och hoppa tills benen inte längre bär.

Jag har ett kärt festivalminne från sista natten efter Arvika när ett gäng ungdomar tog sönder sina tält och samlade på sig allt de kunde hitta i en hög. Allt för att sedan kunna slå sönder det i småbitar till tonerna av Broder Daniels – I'll Be Gone. Det är verkligen en bild som etsat sig fast i mig och minnet kommer gång på gång tillbaka medan jag lyssnar på Makthaverskan II. Jag vill bara vara 16 år igen och stå längst fram på Hultsfred och skrika ut min ångest när jag hör Makthaverskan, det är få skivor som lyckas med det.