Recension - Skiva
Då var det dags för lite svensk nyprog, om man får vara fräck nog att kalla musikstilen så. Ni känner till dealen, det handlar om snuskigt säkra musiker som inte vill annat än springa omkring barfota med långt stripigt hår, hårband, blommor runt halsen och skandera ”Peace, Love and Understanding!”. Nu ska jag inte vara så elak, men
Skyron Orchestra hymlar knappast med att det är det psykedeliska 60-talet som gäller.
Det verkar lite som om det finns två olika sidor inom den progmusik jag kommit i kontakt med, lite en ”The Darkside vs. The Lightside”- situtation. På enda sidan står band som har
Ozzy Osbourne och hans
Black Sabbath som stora husgudar, på andra sidan finner man de som har lyssnat alldeles för mycket på
White Rabbit med
Jefferson Airplane. Vilket som är The Darkside respektive The Lightside lämnar jag osagt, men Skyron Orchestra placerar sig betydligt mer åt Jefferson Airplane-hållet än åt Sabbath dito.
En annan liten detalj som brukar ligga de flesta progband i fatet är att de har en tendens till att skriva alldeles för långa låtar. Även den bästa av låtar har en smärtgräns för hur lång den kan vara. Skyron Orchestra lyckas ganska väl med den balansgången, det finns några låtar som drar iväg en bit, men det är de mer återhållsamma bitarna som sticker ut.
Life Cycle är en riktigt friskt fläkt som för den kortaste sekund får mig att tänka på ett
Sonic Youth som överdoserat på hammondorgel. Synd bara att låten hamnat näst sist på skivan, då har jag tröttnat för länge sedan, 14 låtar blir lite i längsta laget.
Hade Skyron varit lite mer selektiva med sitt låtmaterial tror jag att det hade kunnat bli en betydligt mer balanserad skiva. ”Situations” har ett par riktigt bra låtar,
Sacred Atmosphere skulle rent av kunna vara en hit i dagens karga MTV-landskap, och tidigare nämnda
Life Cycle är en fin liten bit, men däremellan finns det inte så mycket att hämta. Inte mer än för de inbitna progarna i alla fall. ”Situations” hade mått bra av att bantas ner en tre, fyra låtar för att komma i form, nu känns hela skapelsen bara överviktigt seg och ointressant.
Kommentera
Inga kommentarer