Joyzine

[stäng]

Recension - Live

I Are Droid
Arvikafestivalen
2009-07-03
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-05
Hemsida: www.iaredroid.com

Fredrik Okazaki Bergström är en duktig och driven trummis, men han har två små egenheter som gör att han drar ner intrycket av professionalism. Dels verkar han tycka att det är onödigt att ta av sig sin artistbadge innan han går på scen och spelar med den hängande kring halsen. Resultatet är att han ser ut som en kursdeltagare från valfritt konvent utomlands. Dels har han en benägenhet att hela tiden slå provslag på sina trummor. Således förvänds även ett hyggligt effektfullt intro i något som mest känns amatörmässigt. Trumslagaren begår båda dessa synder så väl under I Are Droid-spelningen som dagen dessförinnan när han håller takten åt sköna Adiam Dymott.

Varför jag hänger upp mig på sådana småsaker kan man ju undra, men det finns en väldigt enkel och logisk förklaring. I Are Droid är ett band som låter förträffligt på skiva, har ett intressant och djuplodande sound och som borde ha goda förutsättningar för att vara ett jättebra liveband. När jag intervjuade sångaren Peder Bergstrand förra sommaren berättade han dessutom om hur bandet i så stor utsträckning det bara går försöker göra något extra av konserterna. Gärna med hjälp av visuals och andra stämningsförhöjande kringarrangemang.

Därför är det lätt att hänga upp sig på småsaker när bandet kliver ut på Andromeda och bara känns trista och en aning amatörmässiga. Ljudet, som till en början mest låter kakburk, ordnar förvisso upp sig efter ett tag, men här finns inga extra finesser eller video, Bergstrand ser mest uttråkad ut och Okazaki Bergström ser ut som hämtad från nämnda konvent. Det är inte alls det sexiga I Are Droid jag hade förväntat mig och besvikelsen är stor.

Det i grunden fina låtmaterialet förvaltas helt okej och mot spelningens slut skymtas en gnista som rätt förvaltad säkert skulle kunna göra I Are Droid till det där riktigt starka livebandet jag trodde att de skulle vara. Men som helhet känns gänget lite för ointresserat för att det ska kännas särskilt kul.