Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Woven Hand
Peace & Love, Borlänge
2008-06-28
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-07-02
Hemsida: www.wovenhand.com

David Eugene Edwards är en allvarlig man, allt han säger och allt han sjunger om är på blodigaste allvar. Människan versus Synden, människans omsorger i världen, David Eugene Edwards är lika mycket en mörk existentialist som han är en mörk predikant av Guds nåde. Det är ständigt detta mörker, trots att solen fortfarande lyser och borde ge oss värme knottrar sig huden på mina armar när det monotona domedagsdrivet och David Eugene Edwards på gränsen till maniska deklarerande lägger sig som ett iskallt spindelnät över min själ.

Under sin tid i 16 Horsepower skapade David Eugene Edwards ett rykte om sig att vara oförutsägbar och extremt nyckfull på scenen, så pass lynnig att det rent av kunde bli obehagligt att gå på en konsert med 16 Horsepower. Så är inte fallet den här gången, för även om Woven Hand fortfarande är väldigt mycket David Eugene Edwards så är spelningen på årets Peace & Love-festival betydligt lugnare än vad jag förväntat mig. David Eugene Edwards sitter på vad som liknar en barstol spelningen genom, men är fortfarande ytterst närvarade, ögonen lyser och ibland undrar man om mannen inte är besatt av något vi andra inte kan se.

Spelningen mattas dock av något mot slutet, monotont driv är fortfarande monotont. Tillslut når jag en punkt där jag inte klarar av att ta in mer iskyla och fötterna börjar rastlöst skrapa lite i gruset framför mig. Allt för undan har det glesnat betydligt i raderna framför mig, och när David Eugene Edwards och co. slutligen lämnar scenen är det som om livet sakta men säkert börjar återvända till min kropp. Tänk bara hur det hade varit att se den här spelningen, något förkortad, under nattens mörka timmar; frågan är om jag hade återvänt från det karga landskap som är David Eugene Edwards och Woven Hand?