Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sonic Syndicate
Love and other disasters, 2008
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-06
Hemsida: www.sonicsyndicate.com

Det har sagts, inte minst av bandmedlemmarna själva, att den här plattan ska vara betydligt mer varierad än fjolårets debut under Nuclear Blasts flagg – ”Only Inhuman”. Men vad skulle den utvecklingen och variationen bestå i? Att gruppen klämt in några fler ballader den här gången?

Nej, den gubben går inte. ”Love and other disasters” bjuder på precis samma strömlinjeformat producerade melodimetal som fjolårsplattan. Med andra ord kommer de tramsiga nidorden om trendsurfande småglin och castade skvalgrupper att fortsätta. Inte mycket Sonic Syndicate kan göra något åt, de lär gotta sig i den unga publik som avgudar dem istället.

För i grund och botten är det absolut inget fel på Falkenbergsorkesterns pryl. En än mer putsad och fager variant av In Flames och Soilwork har definitivt potential att sälja. Och framförallt har den definitivt potential att vara riktigt bra. Hårt och lättillgängligt verkar vara något svennar är ypperliga på att svetsa ihop. Men det finns ett litet krux. Där de två nämnda referensorkestrarna är mästare på att skriva låtar har Sonic Syndicate oändligt kvar att lära. Materialet på ”Love and other disasters” rinner av mig som vatten på en gås.

När det mesta av den plastiga melodimetallen på ”Only Inhuman” lät likadant var det helt acceptabelt. Det var ändå första ansträngningen i en för gruppen förhållandevis ny stil och ett sätt att prova sig fram. Men när det nu är dags för ytterligare en platta vill jag höra mer. En skiva som låter precis som sin föregångare och saknar låtar som verkligen sätter sig räcker liksom inte. Ska Sonic Syndicate leva upp till allt snack om att de är ”lovande” måste de bevisa att de är kapabla att skriva starkare material.

En sådan sak som att vokalistduon Roland Johansson och Richard Sjunnesson fortsätter att prestera på hög nivå kommer liksom bort när de inte har särskilt spännande låtar att jobba med och när de skulle kunna applicera samtliga sångslingor på samtliga låtar. Variationen saknas och produktionen är precis som på fjolårssläppet lite för putsad för att det ska bli riktigt häftigt.