Joyzine

[stäng]

Intervju

Bring Me The Horizon

Inför denna intervju med metalcore-bandet Bring Me The Horizon trodde jag att det omöjligt kunde bli värre än förra gången jag intervjuade dem. Den gången vägrade de prata om något annat än varmkorvar, LSD, valrossar och tidsmaskiner. Men det visade sig att de fortfarande bemästrar att ge de mest oseriösa intervjuerna man kan föreställa sig. Den här gången blev det en del prat om bland annat påhittade mordhistorier och hur de överlevde på Festis i Göteborg under arbetet av deras tredje skiva ”There’s A Hell...”.

Innan intervjun fick jag veta av skivbolaget att jag skulle intervjua gitarristerna Lee och Jona. Men när jag och tourmanagern kommer in i logen på Fryshuset i Stockholm säger han att jag ska prata med Lee och basisten Matt K. Så okej, det här ska nog gå ganska bra tänker jag. Det börjar ganska stabilt också.
Iallafall första minuten då vi pratar om hur turnén som är den första sedan deras skiva ”There Is A Hell...” kom ut och det faktum att de blivit större sedan senast de var här. De minns förra gången de spelade här och är glada över att den här gången få spela på den större arenan och att spelningen dessutom har sålt slut.
– Det här är helt klart den bästa europaturnén vi gjort, säger Lee nöjt tillbakalutad i en soffa.
– Det är roligt att spela alla nya låtar. Och att publiken gillar dem, säger Matt K.

Det dröjer dock inte länge tills alla random crewmedlemmar som befinner sig i rummet börjar blanda sig i. Därefter blir inte mycket vettigt sagt.
Det bästa med att vara på turné är enligt Lee spelningarna. Matt K menar att han gillar att supa och ”go mental”. Och hänga med deras crewmedlem Wade.
– Det är huvudsaken till att vi turnerar, säger Matt K. Jag gillar typ inte att spela längre, det roliga är att hänga med Wade.
– Det är vad turnén handlar om, säger Wade.
– Allt han gör är att dricka och jaga tjejer, säger Lee.
– Och han får betalt för det. säger någon annan crewmedlem.
– Han är som en enmans-Mötley Crüe, säger Matt K och alla skrattar.
– Han är lugn nu, men vänta tills senare, säger Lee.
– Då får man passa sig för honom, varnar Matt K.

De kom fram tidigare på dagen och har inte hunnit med så mycket annat än en signering på skivaffären Bengans. Oftast sover de till mellan två och fyra på eftermiddagen.
– Vi går inte och lägger oss förrän fem, sex på morgonen, säger Matt K. Bara för att Wade håller oss alla vakna med sitt konstanta störiga beteende.

De är trots allt glada över att ha med ett stort crew på turnén och dessutom bandet Architects som de också är goda vänner med. De menar att det är svårt att hålla kvar kontakten med bekantskaperna hemma i Sheffield eftersom de turnerar så mycket.
– Vi har inte precis några vänner hemma eftersom vi turnerar så mycket., säger Matt K. Bara några, men de flesta av våra vänner är med oss på turné.
– När vi är hemma i Sheffield passar vi på att umgås, säger Lee. Oftast är vi bara där för kanske en vecka. Men det är skönt att komma hem ibland.

Bring Me The Horizon I höstas gav de som sagt ut sin tredje skiva ”There’s A Hell...” som de alla är väldigt nöjda med.
–Yeah yeah, den är bra, säger Lee. Den är min favorit. Hittills.
– Ja, vi har fått många fina recensioner, säger Matt K.

Deras sångare Oliver Sykes är mannen bakom den extremt långa albumtiteln ”There Is A Hell, Believe Me I've Seen It. There Is A Heaven, Let's Keep It A Secret” och Matt K menar att titeln syftar på deras crewmedlem Wade.
– Det handlar om båda sidorna av Wades personlighet. Ibland blir han full och är helvetet, och när han inte är det, som nu, är han himmelen. Faktum är att framsidan av albumet visar Wade med en mask på sig. Vi photoshoppade honom lite.

Själva tror de inte på varken helvetet eller himmelen efter döden. De tror inte på mycket mer än att man begravs. De tror inte riktigt på jordens undergång 2012, men är öppna för alla möjligheter.
– Jag är öppen för det, för jag är redan trött på det här stället, säger Matt K.
– Jag tror inte riktigt på det, säger Lee. Men det beror kanske på vad som händer med Wade.
– Ja, det har nog att göra med Wade, säger Matt K. 2012 kommer Wade ”go mental”. Han kommer mörda alla och ta över världen.
– Och världen kommer att bli känd som ”Wades world”, säger Lee och alla skrattar.

På frågan vad meningen med livet är enligt Bring Me The Horizon blir alla plötsligt fundersamma.
– Wow, den var djup, säger en crewmedlem.
– Have a good laugh, jag vet inte riktigt…, säger Lee innan Matt K ubrister:
– Fuck bitches and make money.
Alla skrattar och en crewmedlem håller med.
– Det låter vettigt. Bara att ha roligt. Göra vad man vill göra. Var sann mot dig själv, säger han och alla instämmer.

Jag frågar vad som är den bästa komplimang Bring Me The Horizon någonsin fått för sin musik.
– Någon sa att den tänkte ta livet av sig, men gjorde inte det på grund av oss, säger Lee. Det var ganska coolt. Vi har räddat en hel del liv.
– Vi är som en modern version av David Hasselhoff, säger Matt K. Istället för att rädda folk räddar vi dem från sig själva.
– Nästa album ska vi ge ut tillsammans med fejkrakblad i plast. Bara för säkerhets skull.
Vad är det värsta ni hört då?
– Någon sa att den hellre skulle dö än att lyssna på vår nya skiva, säger Lee. Det var ganska hårt sagt. Den önskade att den kunde dö för att den var så dålig.
– De flesta vet att vi är awesome men en del vet inte om det, säger Matt K. Men jag tror att innerst inne så vet alla det. Det är som när man använder de där Magic Eight balls, har du sett dem? Man skakar dem och frågar en fråga som typ ”är Bring Me The Horizon awesome?” och då så kommer det alltid ut ”ja”. Jag gjorde det tio gånger och den sa ja, så. Det är 100% chans.

Nya albumet spelades in under sju veckor i Göteborg förra våren i producenten Fredrik Nordströms studio. Matt K tycker att sju veckor var alldeles för lång tid.
– Sju veckor i kylan, mitt i ingenstans utanför Göteborg, säger han. Vi levde på Festis.
– Gillar du festis?, frågar Lee. Vilken är din favoritsmak?
Päron tror jag. Er då?
– Cactus lime!
Ah, den är också god.
– Ja visst är den, säger Matt K.
– Varför har vi inte festis på vår rider?, undrar Lee.
– Bra fråga…, säger Matt K.

Jag frågar hur de egentligen bodde under den tid de spenderade i Göteborg.
– I studion, säger Matt K. Och hotell. Lyxhotell.
– Vi hade inte ens en toalett…
– Han bodde på ett Formule1-hotell, säger Lee. Och jag sov i en bunksäng i studion.
Formule 1? Det kan inte ha varit så lyckat…
– Det kan man säga, säger Matt K. Efter sju veckor ville jag ta livet av mig.

Efter en stund kommer även resten av bandmedlemmarna in i rummet. Det känns som att det är hundra personer i logen. Deras trummis Matt N slår ihop händerna och ropar:
– What’s goin on in here then?
Sångaren Oliver Sykes glider ner på soffkanten och säger
– Visst intervjuade du oss förra gången också?
Ganska otroligt att han kom ihåg det, med tanke på hur mycket intervjuer han måste göra. Det säger nog det mesta om hur den förra intervjun var…

Hur som helst. Jag frågar om de alla fortfarande bor i Sheffield och Lee svarar att det gör de, alla förutom Matt K som flyttat till Wales.
– Känner du till bandet The Blackout? Jag älskar de killarna så jag flyttade in med dem så vi bor alla tillsammans, skämtar Matt K. Jag och The Blackout-killarna. Jag är ett av deras största fans så jag lyssnar på dem, pratar med dem och bara chillar.

Jaha, säger jag, och föreslår att han kanske borde byta band varpå alla skrattar.
– Well. Jag försöker få bort deras basist men inget hjälper, säger Matt K. Jag stoppar gift i hans te. Sätter häftstift på hans stolar, bara sånt som fuckar up honom.

Bring Me The Horizon Hur ser en normal dag i ert liv ut när ni inte är på turné?
– Jag vaknar, gör ingenting, kollar på tv, säger Lee. Sen kommer min rumskamrat hem och vi går till någon pub. Antagligen likadant dagen efter den.
– Sen går vi och skaffar några prostituerade, säger Matt K.
– Wade också, säger Lee.
– Bara på helgerna, säger Wade.
– Han är spelberoende också så vi måste stoppa honom från att spela pengar på hästar, säger Matt K. Han älskar hästkapplöpningar. Vad som helst som har med racing att göra spelar han på, man måste stoppa honom. Han kan gå till en galoppbana och förlora hundra pund.
– Han gillar att löpa själv, att kolla på löptävlingar…
– Hans hjälte är Usain Bolt, säger Matt K. Vet du vem det är? Det är den snabbast springande mannen vid liv. Han har världsrekordet.
– Men Wade är snabbare, säger Lee. Han brukar tävla mot hundar.
– Hans favorit film är Rat Race.

Att de har livlig fantasi verkar det inte råda något tvivel om. Men hur mycket sex, drugs & rock’n’roll är Bring Me The Horizon egentligen?
– Jag skulle säga 98%, säger Lee.
– Men Wade är 110%, säger Matt K. Han lever allt enligt rock’n’roll-livstilen. När vi berättar historier om vad vi gjort så är det egentligen inte vi som gjort det, det är Wade men vi bara låtsas att vi gjorde det. Vi bara observerar det han gör.
– Och om vi gjorde det själva så skulle vi hamna i trubbel, säger Lee. Men Wade bryr sig inte.
– Han har faktiskt suttit i fängelse. Men han brydde sig inte ett skit.
– Jag tror vi kommer skriva en bok om hans eskapader. Vi kommer kalla den ”wadeskapader”.

Jag börjar känna att det blir lite väl mycket prat om denna Wade så jag gör ett tappert försök att be dem att prata för sig själva. Men det enda som händer är att de börjar hitta på historier om att de mördat folk.
– En gång dödade vi en man men vi röjde undan alla spår, säger Matt K. Vi gjorde det på ett fält någonstans nära Leeds.
– Två dagar efter att Wade hade kommit ut ur fängelset, säger Lee.
– Vi hade ett race, knuffade omkull honom och knivhögg honom. Vi fick gömma kroppen. Men inget vet något, så det här får inte komma ut i England. Wade, vad hette han?
– Jag tror han hette Dave, säger Wade.
– Vad var hans efternamn?, säger Matt K.
– Ingen vet, säger Oliver.

Hur skulle er framtid som band se ut om ni får bestämma?
– Att vi blir gamla och skaffar rullstol, säger Matt K. Så att vi kan sitta ner och spela. Jag tror vi kommer köra på den looken. Ingen gör det längre. Man ser en del folk i rullstol, men aldrig ett band.

Deras tourmanager säger att det snart är dags för nästa intervju och jag inser att allting har spårat ur totalt. Matt K berättar att om de var tvungna att byta ut sista ordet i deras bandnamn skulle det vara ”Bring Me The Cock”, medan Oliver säger ”Bring Me The Slave”. Att säga att jag återigen tappat kontrollen är en underdrift.
Allt slutar med att de ger mig en vodkaflaska och en enorm sombrerohatt som de fått på signeringen.
Jag vet inte varför eller exakt hur allt det här gick till. Jag vet bara att det känns som att denna intervju mycket väl kan vara den sjukaste intervju som någonsin gjorts.