Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Gentle Touch
Emmabodafestivalen
2008-08-01
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2008-08-06
Hemsida: www.gentletouch.se

”Kamera” tänker jag när de första tonerna strömmar ut i trädgården. Det låter som Juvelens gamla band Kamera, något som inte slagit mig förut och något som troligtvis inte skulle ses som något positivt av de fyra skyltdockorna på scenen (i skyltdocka ligger: stilig, stel och plastig). Det är fin musik de pysslar med, skyltdockorna. Fin, men också kylig och inte särskilt varierande. Det är som om de kommit på sin grej och vill hålla sig inom den ruta de ritat upp av godkända komponenter med indiestatus, eller vad de nu är ute efter. Det hela slutar med att jag inte längre kan särskilja en låt från de andra. Det är synd, för det skulle kunnat vara så bra. Och det låter egentligen inte alls särskilt mycket som Kamera.

Sångaren med den djupa fina rösten heter Gustav och marscherar med pendlande armar till musiken. Där jag står ser det mest hela tiden ut som att han vilar blicken 20 centimeter över huvudet på alla i publiken. Så där som högstadielärare tipsar om att man ska göra när man redovisar inför klassen. I det här fallet ökar det känslan av oåtkomlighet och kyla, distanserar bandet från publiken, placerar bandet i England och publiken i Sibirien. Det bjuds inte på många överraskningar och min kompis ord, angående sångaren, sammanfattar det hela ganska bra: ”Ibland vänder han sig lite till höger för att spexa lite.” Gentle Touch kanske skulle fundera på att släppa sargen med ett finger eller två?