Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gentle Touch
In memory of Savannah, 2008
Skivbolag: Songs I wish I had written
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2008-05-01
Hemsida: www.gentletouch.se

Gentle Touch låter lite som Depeche Mode. Om alla andra drar parallellen och jag borde göra det också är det lika bra att få det gjort direkt och gå vidare. Så…

Gentle Touch’s musik och helhetsintryck är stiligt, snygg och rent. Men hur perfekt ”In memory of Savannah” än är blir jag aldrig riktigt berörd. Det är en bra skiva, trots det så klappar mitt hjärta inte lite extra till trummorna i öppningsspåret expectaions, jag lägger inte märke till extra fina små detaljer, synthekon säger mig ingenting och inga texter sätter sig fast i mitt huvud. Gentle Touch är svala och onåbara och det är nästan som om de försöker distansera sig från lyssnaren. Hur snyggt det än må vara, hur stilig sångaren än är på scenen, iförd sin moderiktiga Brideshead Revisited-utstyrsel som bara saknar att han håller en teddybjörn i tassen, så blir det aldrig särskilt spännande.

Skivan är inte särskilt varierande heller. Som att åka i ett väldigt långsamt rymdskepp utan bestämd destination, med en kapten som har en röst som i och för sig är både djup och betryggande och ljus och bräcklig. Men också med blipprande maskiner som vägrar sluta låta och en undran om vi inte är framme snart.

Problemet är att man inte ens får åka med i det fina polerade rymdskeppet. Man får stå utanför, och det är svinkallt i rymden. Det blir en trea utifall det bara är så att jag inte har hittat knappen som öppnar rymdskeppets dörr och avslöjar tidernas mest gemytliga sällskap.