Joyzine

[stäng]

Intervju

Docenterna

1979 släppte Docenterna (då kallade Docent Död) sin första singel Sven Jerrings röst, de tryckte upp den i tvåtusen exemplar och gick själva runt och sålde singlarna på stan. Idag, mer än trettio år senare, är de aktuella med den nya EPn ”Vanligt Folk” och en kommande Sverigeturné. Jag fick en pratstund med bandets basist Larry Lövgren, som varit med sedan starten.

I luren möts jag av en avslappnad och fundersam röst som emellanåt pratar med en dotter som leker i bakgrunden. Han har svårt att sätta fingret på hur det kommer sig att Docenterna har hållit så länge som ett band. Med skivsläpp under sjuttio-, åttio-, nittio-, nollnoll- och nu också tiotalet menar han att det egentligen gått av bara farten, men att det känns konstigt när man tänker på det. Docenterna har med åren blivit en väldigt sammansvetsad grupp, de har aldrig tjänat några stora pengar utan istället gått fram på att de tycker det de gör är roligt.

Docenterna 2010
Den nya EPn ”Vanligt Folk” släpptes den 26e maj och är en del av projektet Docenterna 2010. De har hållit på sen förra året med att spela in nya låtar och ska under 2010 släppa tre EP-skivor med fyra spår på varje.
– Det är något vi gör på prov, säger Larry. Om man släpper ett album med en massa låtar är det lätt att många av låtarna försvinner i mängden. Vi hoppas att låtarna ska kunna komma fram mer om man sprider ut släppen.
Med sina nya låtar hoppas Docenterna också på ny publik.
– Jag tycker vi drog ny publik väldigt bra fram till början av nittotalet. Sen har vi visserligen en del yngre lyssnare också som fått höra musiken genom sina föräldrar. Nu kommer vi spela på mycket festivaler med ung publik och förhoppningsvis kunna få en del ny publik där. Med publiken som hängt med länge är det lätt att det blir nostalgitrippar med folk som vill höra gamla låtar, men vi är mest nöjda med de nya låtarna, så det är ju de vi helst vill spela.
Docenterna är inga nostalgiker men med popklassiker som Solglasögon och Bensin i blodet i bagaget, inser de att man inte helt kan stryka över det gamla materialet.
– Det finns ju alltid delar av publiken som vill höra Solglasögon. En del av dem är folk som hängt med sen åttiotalet och kanske bara går ut någon gång per år. Då är det klart att man får bjuda dem på en del av nostalgin. Men vi vill ändå fokusera på de nya låtarna. Därför har vi också tackat nej till en del spelningar som känns för mycket nostalgi.

Man ger järnet live
När Docenterna bildades i slutet av sjuttiotalet hamnade de mitt i den svenska punktvågen och även om Docent Död - som de hette då – inte var ett utpräglat punkband blev de en del av punkscenen, något som gav dem många speltillfällen.
– Det var ju ett helt annat klimat då mot vad det är idag. Inställningen då var att vem som helst kan spela och starta ett band. Hade det varit en annan period är det inte säkert att vi hade bildat något band.
Mycket har hänt sen starten och för ett band som har varit aktivt så länge som Docenterna märks både vad som förändras och vad som är sig likt inom musikyrket.
– På åttiotalet fanns det mycket rockklubbar som saknas idag. Det finns inte riktigt lika stor mängd ställen för vår musik nu som det fanns då men nu finns det fler sommarfestivaler. Vi fokuserar därför på sommaren när vi kör nu. Annars är själva spelningarna i sig ganska lika. Det är fortfarande väldigt roligt och när man väl står på scen är det inte så stor skillnad från åttiotalet. Man ger järnet live.

Framtiden
Drivkraften bakom Docenterna finns kvar i högsta grad och enligt Larry rör det sig fortfarande om att få utlopp för någon slags kreativ sida.
– Det här med att sitta och skriva låtar är någonting som jag gör hela tiden. Och sen den här kicken när man spelar, den är också samma. Någon som ser det utifrån kanske tänker att vi borde ha tröttnat, men det känns faktiskt ganska nytt varje gång man påbörjar ett projekt.
Vad som händer med Docenterna i framtiden är obestämt men Larry låter positiv och på frågan om man kan vänta sig ny musik från Docenterna även under tjugotalet tvekar han inte.
– Som det känns nu blir det en skiva på tjugotalet också. När vi gav ut en samlingsskiva för tre år sedan kändes det som sista grejen och när vi började spela in dessa låtarna också. Men nu känns det väldigt positivt...