Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Magic Numbers
Popaganda, Stockholm
2010-08-28
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-08-31
Hemsida: www.themagicnumbers.net

The Magic Numbers är så mysiga att man vill ta hem dem och gärna plocka fram dem till jul. De är ödmjuka och personliga och de gör så där lite lagom sköna spelningar.

Men jag satte förväntningarna högt på detta brittiska fyramannaband. Jag har sett dem förr, de är svåra att missa, men de ger alltid goda upplevelser. Men de når inte riktigt några höga höjder denna kväll.

Kanske är det den erbarmligt tråkiga scenografin, för det faktum att det inte händer något på scen alls, kanske känns de lite trötta eller är det för att tjejernas stämmor inte riktigt når fram och det är problem med ljudet i allmänhet. Eller är det bara jag som kräver lite mycket av dessa två musicerande syskonpar. För The Magic Numbers är ändå The Magic Numbers och de märks att de gillar att spela i Sverige. De känner sig hemma med oss och vi blir snabbt hemma med dem. Men sen tar de inga risker heller, de inleder med tre bekanta spår i This is a song, Take a chance och Forever Lost. En riktig smakstart.

Ett klassiskt knep som att låta åhörarna lägga stämmorna, i detta fall till nyare riktigt softa Hurt so good, visar sig sedan bli ett smart drag att få upp engagemanget ytterligare och öka intresset för kommande låtar, också de från senaste plattan ”The Runaway”.

Men allra mest gemytligt blir det ändå när de bjuder in delar av The Concretes, Shout Out Louds och First Aid Kit på scenen för att göra Hammond Song av The Roches. Och visst blir det trevligt, men det känns också lite spretigt och kladdigt beräknande.

Publiken är dock inte lika svårflirtad som jag denna kväll och de lyfter den Sverige-glada kvartetten ändå riktigt högt - liksom The Magic Numbers alltid ler tillbaks mot dem.