Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Satyricon
Metaltown, Göteborg
2008-06-28
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-30
Hemsida: www.satyricon.no

Genomtråkiga Opeth ställer in och ersätts av identitetskrisande Satyricon. Ett byte som jag skulle tagit alla dagar i veckan. Istället för överskattad progmetal blir det framåtskridande black metal på piren.

Identitetskrisande? frågar ni. Jo jag skulle allt vilja påstå det. Att norrmännen övergivit den lite mer ortodoxa typen av black metal de stod för i begynnelsen är ingen nyhet. Det nya materialet ligger fortfarande och nosar i genrens utkanter, men har betydligt större industri- och rent av rockiga influenser. Och jag skulle vilja påstå att de även som band står och vacklar mellan black metal och något helt annat.

Satyr har rent av klippt av sig håret och skaffat en bakåtslickad kortfrilla. Han pratar hellre om att den nya Satyricon-plattan kommer bli tokfet än att det är dags att dräpa kristna och han har hellre allsångslekar med publiken än poserar ondskefullt. Det enda som är intakt är den vitt lysande corpse painten, och den känns en aning malplacerad.

Men skit i allt sådant där. Oavsett vad man ska kalla Satyricon levererar de live. Satyr sjunger med stor pondus och att Frost har full koll på hur man misshandlar ett trumset på bästa sätt vet vi sedan tidigare. Det låter riktigt bra om norrmännen och det är det nya materialet som är starkast.

När några äldre stycken luftas rycker jag en aning på axlarna, medan det i bitar som The pentagram burns, Now, Diabolical och K.I.N.G glöder till ordentligt. Den stora scenen och tidiga timmen till trots.

Och har man ett ess som Fuel for hatred att plocka fram mot slutet får man vara hur identitetskrisande man vill. Det blir ändå väldigt, väldigt bra.