Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Speed Of Sound Enterprise
S/t, 2000
Skivbolag: BMG
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: -

Det är ganska fantasilöst att döpa såväl en låt som albumet till samma sak som bandet men det är det enda negativa jag kommer nämna. Det här kommer nämligen bli en kärleksförklaring från mig till ett band som verkligen är värt det. Jag har fallit pladask.

Kent Norberg från Sator har slagit sig ihop med bröderna Jocke och Daniel Levin (f d De Lyckliga Kompisarna) samt basisten Jonas Redig. Resultat blir Speed of sound enterprise och med tanke på tidigare konstellationer är det lätt att tänka sig musik i gränslandet mellan punk och hårdrock. Det var till stor del det jag väntade mig när jag lät skivan spinna igång i stereon och ska sanningen fram hade jag inte blivit besviken om det var sådan musik som strömmade ut. Nu var det dock något helt annat som fick mig att smälta. De fyra musikanterna bjuder på rock som ofta glider in i en dragning mot blues och sing and songwriter opus. Tempot är ganska lågt och melodierna är hur klockrena som helst. Kent Norberg sjunger riktigt snyggt till vackra körstämmor.

Tänk er Wilmer X i dess bästa stunder, på engelska, utan skorrande skånska och befriat från enerverande munspel a la Jalle Lorenson. Lägg där till det bästa från tjugo andra rockband och förbättra melodierna ytterligare lite, där har ni Speed of sound enterprise. I vissa av låtarna kan det till och med skymtas lite Beatles-vibbar. Låten Crystal låter till och med lite som Crash test dummies.

Jag kan inte säga vad det är som gör att den här skivan talar så starkt till mig för det är ju egentligen inte min musikstil. Visserligen har jag alltid tyckt bra om bröderna Levin - speciellt Jocke som enligt mig är en av landets allra bästa trummisar - som är otroligt duktiga musiker, men de har ju tidigare huserat i betydligt aggressivare konstellationer. Det finns helt enkelt något hemlighetsfullt med musiken, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Låtarna Love and need och A thousand reasons är inget annat än mästerverk. Riktig rock bjuds det också på, bland annat i singelsläppet Young Girl.

Om du tycker att bluesrock är något av det bästa som finns eller om du inte ens vet vad det handlar om spelar ingen roll, du kommer älska den här skivan i alla fall. Det är tolv helt felfria låtar och det är första gången på väldigt länge som jag inte kan släppa en skiva. Mästerligt!