Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Elias Krantz
Island Rock, 2007
Skivbolag: Airwaves
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-10-16
Hemsida: www.myspace.com/eliaskrantz

Vad gör man när man helt plötsligt blir ensam, strandad i en studio i Visby på Gotland? Man gör en skiva förstås. Det var precis vad Elias Krantz gjorde. Saker gick inte riktigt som det var tänkt när Elias och en polare drog från Stockholm till Visby, sommaren 2005, för att satsa på det gemensamma bandet Help. Elp. Lp. P. Något kom i vägen och helt plötsligt hade Elias Krantz en fullt utrustad studio och massvis av tid till sitt förfogande. Resultatet blev tio låtar under beteckningen ”Island Rock”.

Förutom lite assistans av pappa Sigge Krantz, vid inspelningen av skivans skönaste spår, Dartanjang, står Elias för hela orkestreringen själv. Trummor, gitarr, piano, vibrafon, synth; you name it, he’s got it. Resultatet är skimrande. Postrock inlindat i ett mjukt ludd är min, kanske något oproffsiga, men ändå träffande, beskrivning. Harmonier virvlar runt i luften och får totalt fritt spelrum att interagera med varandra, hela ”Island Rock” känns som ett solklart soundtrack till vilken Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, The Science of Sleep) film som helst.

Jag gillar speciellt Elias Krantz förmåga att precis då man är på väg att tappa intresset och låta tankarna vandra iväg, lägga till ett extra element som tar tag i lyssnaren igen. Leder denne vidare längs med vägen. Det kan handla om lite mer trummor, en annorlunda men nyanserad slinga eller varför inte genom att helt enkelt ta bort något element som man inte visste fanns förens det är borta.

”Island Rock” är plattan för dig som gillar det experimentella och nyskapande. Om inte Elias Krantz röner något uppmärksamhet i musikvärlden är inte steget långt till filmmusiken. En intressant tanke; vad skulle hända om man vände på processen? Om man istället för att göra musik till en film, gjorde en film till Elias Krantz musik? Jag vill se ”Island Rock” filmatiserad.