Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Warmen
Accept the fact, 2005
Skivbolag: Spinefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-03-07
Hemsida: www.myspace.com/jannewarmenproject

Det här gänget, anfört av Children Of Bodoms tangentklinkare Janne Warman, lyckas pricka in precis allt som man förknippar med finsk musik av det något hårdare slaget. Power metal-vibbar, bombasm, svårmod, kletiga arrangemang, melankoli, död och alldeles för många solon avlöser vart annat genom hela plattan. Det dyker till och med upp en låt – Lying Delilah – som påminner om Leningrad Cowboys.

Alla som är det minsta lilla förtrogna med Warmans huvudorkester vet att den har en fäbless för pretentiösa solon. Inom ramarna för Warmen blåses just det elementet upp ytterligare. I vissa kompositioner blir man nästan åksjuk. Inget vidare upphetsande med andra ord. Annars har gruppen ett gäng låtar som inte alls är så vidriga som man hade kunnat tro.

Problemet är att låtmaterialet trots potential blir alldeles för tafatt. Det är uppenbart att finnarna varit mer intresserade av att masturbera än att skriva ett kvalitativt album. Det understryks av att skivans bästa spår är den avslutande covern på Rockwells Somebody’s watching me.

Annars är just det faktum att hela den finska scenen ryms på en och samma platta ganska roligt. Synd då att finnarna har lätt att få fram dussinband, men svårt för riktiga fullträffar. ”Accept the fact” har sina stunder, men är som helhet ganska urvattnad. Och som sagt, dränkt i sliskiga solon.