Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Robyn
Slagthuset, Malmö
2010-12-18
Av: Marcus Ulvsand
Publicerad: 2010-12-21
Hemsida: www.robyn.com

2010 har varit ett sjuhelvetes år för Robyn. Hon började med att gå ut hårt, meddelade att det skulle släppas en album-trilogi. Sedan dess har hon släppt de tre albumen hon skulle, turnerat i både Europa och USA, spelat på Nobels Fredspriskonsert och dessutom gästat den amerikanska tv-serien Gossip Girl. Därför känns det som en bedrift i sig att hon orkar stå på scenen än en gång, visserligen 45 minuter försenad, men fortfarande utstrålande en energi och glädje som om det var första gången hon fick stå på scenen i år.

Det är med den energin som hon öppnar med Fembot och Slagthuset som varit på bristningsgränsen i över en timme, exploderar i dans. Tillsammans med två trummisar och en drös av synthar, forcerar Robyn ut hit efter hit, där fräscht material från hela “Body Talk”-trilogin varvas med gamla hits som Röyksopp-samarbetet The Girl & The Robot, och även hennes kaxiga cover på Teddybears allsångsvänliga Cobrastyle, då genidraget att ha två trummisar betalar sig i ett långt instrumentalt outro då slagverkarna Anders och Povel får fria tyglar och går bärsärk över ett skrikigt electro-arpeggio.

Hade Robyn lyckats behålla intensiteten i konsertens inledning hela vägen ut, så hade detta varit en tveklös fempoängare, men under ett mittenparti så går energin ner. Ett potpurri på We Dance To The Beat, Don't Fucking Tell Me What To Do och Love Kills är en god idé, men det såsar ihop sig och blir odynamiskt. Slagthusets svårhanterliga akustik bidrar också till att ett par låtar helt förloras i basiga synthar och slamriga trummor.

Trots det stundtals tråkiga ljudet så levererar Robyn under konsertens sista akt. Även om den förnyade versionen av den fem år gamla hiten Be Mine och den högaktuella radioplågan Hang With Me får publiken att koka, så är det konsertens sista låt som sticker ut mest. Med ett avskalat trumbeat och susande cymbaler avslutas kvällen med ett medley på Abbas discoklassiker Dancing Queen och Robyns nostalgiframkallande Show Me Love.

När Robyn slutligen tackar av publiken känns det. Robyn är nöjd, inte bara med kvällens spelning utan med hela år 2010. Hon har byggt upp skyhöga förväntningar och infriat dessa med råge. Efter att långsamt ha slappnat av mer och mer på scenen och sett mer och mer hemma ut, kan nu Robyn släppa ner axlarna och koppla av.