Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Naildown
World Domination, 2005
Skivbolag: Spinefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-02-07
Hemsida: www.naildownrock.com

Det är inte varje dag som man blir positivt överraskad av ett nytt fräscht metalband. Speciellt inte som det är ett band som inte är speciellt originellt eller nyskapande alls. Men Naildown får mig på gott humör. Detta trots att den så kallade melodiösa dödsmetallen är mer uttjatad än någonsin tidigare.

Om Alexi Laiho och Peter Tägtgren stängde in sig i Studio Fredman under ett veckoslut och inte livnärde sig på annat än starköl och metal skulle slutresultatet förmodligen hamna ganska nära var vi kan hitta ”World domination”. Mycket av riffandet och den råa skriksången går att härleda raka vägen till Children of Bodom. De elektroniska bitarna och den rock n’roll-minnande catchigheten spelar snarare i samma division som Pain. Dessutom sjunger Daniel Freyberg stundtals i ett mellanläge där han inte alls låter olik just Pains upphovsman Tägtgren.

De här finska debutanterna verkar ha en lekfullhet i sitt låtskapande som många (så väl nya förmågor som veteraner) tycks sakna. ”World domination” känns inte alls lika cynisk som många andra skivor inom den inflationsdrabbade genren. Naildown brinner för att skriva bra metal och det hörs.

Vad som gör detta extra bra är att Naildown inte gräver ner sig i solomasturberande på samma sätt som Bodombarnen och att de inte är lika putsade som Pain tenderat att bli på senare tid. Det bästa av två världar skulle man kunna säga. Och ändå är det i grund och botten inget annat än melodeath. Naildown försöker inte vara speciella på något sätt. Trots detta tycker jag ”World domination” är skitbra.