Joyzine

[stäng]

Recension - Live

HIM
Pier Pressure, Göteborg
2010-06-20
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-21
Hemsida: www.heartagram.com

Har Ville Valo börjat busa igen? Han dricker visserligen bara cola och energidryck på scenen, men uppsynen ser märklig ut och att vara en spexig lustigkurre har väl aldrig varit grejen för den här sångaren. Nu däremot, struttar han omkring på scenen, fnissar nöjt för sig själv precis hela tiden och mellansnackar fullständigt osammanhängande. Han gurglar och låtsas growla och så fnissar han lite till och säger något som förmodligen ska vara roligt, men som mest är obegripligt.

Har han börjat busa igen? Jag har helt ärligt ingen aning och lämnar det vid en ren spekulation. Kanske beror det aningen udda uppträdandet bara på leda, ren tristess. HIM gör nämligen ingen direkt glad som avslutningsakt på Pier Pressure. Man får den publik man förtjänar heter det visst och därför är det fullständigt logiskt att det är glest i åskådarleden på den asfalterade piren så här i kvällningen.

Ljudet är platt och bandet känns, om man bortser från de ständiga fnissen från frontmannen, tämligen oengagerat (eller är det bara så att medmusikanterna skäms för sin frontman?). De lirar rakt upp och ner utan att det händer så mycket mer än så. Att musik som en gång i tiden kunde framkalla så mycket känslor plötsligt kan kännas så oengagerande är ganska märkligt. Inte ens den programenliga covern på Wicked game engagerar i kvällskylan.

På något sätt är känslan att bandet tröttnat på det som de själva håller på med och att det är därför de har svårt att frammana något större engagemang. I ett sådant läge vore det kanske bättre att stanna hemma än att åka ut och headlina en större festival. För om inte bandet har kul på scenen, hur ska då publiken kunna ha det särskilt kul?

Jag gissar att en fnissande Ville Valo inte riktigt instämmer i mina tankegångar.