Joyzine

[stäng]

Recension - Live

30 Seconds To Mars
Gröna Lund, Stockholm
2013-06-19
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-06-21
Hemsida: thirtysecondstomars.thisisthehive.net

Så var vi där igen. Utan Hollywood-hunken Jared Leto i spetsen skulle 30 Seconds To Mars aldrig så mycket som ens kunnat drömma om att nå de stora scenerna. Det kan inga gigantiska ballonger, regn av uppblåsbara badleksaker eller festlig konfetti som fyller ut liveshowen råda någon bot på.

Men nu står de där, på Grönans scen och med ett gigantiskt folkhav framför sig som inte gör annat än skriker ut sitt lov till...ja, Jared Leto.

För det är ju han som är bandet. En 30 Seconds To Mars-konsert är hans föreställning och något annat är det inte tal om från första sekund. I fräcka solglasögon, med sluskigt nonchalant frisyr och nyanser i svart äger han scenen direkt. Han domderar sin publik. Får den att sjunga. Får den att skrika. Får den att älska (honom). Det är vad precis allting går ut på, även om herrn den här aftonen faktiskt är lite mer återhållen än vad jag upplevt tidigare.

Men ändå, framför en gigantisk led-skärm med snygga videosekvenser går det mesta ut på snack från Letos-sida och det är väl så som det måste vara. För just där har vi den brinnande punkten. Anledningen till att bandet aldrig skulle ha nåt ut utan honom. 30 Seconds To Mars har inte mycket till låtmaterial att komma med.

Det är popcatchig rockmusik visst, men var är låtarna? Var är refrängerna som jag vill sjunga med i? De finns inte. Visst, neogrungiga This Is War funkar, det är en bra låt bland en massa utfyllnad. Men en låt räcker inte och gruppen har en tendens att lite för ofta fastna i någon form av semiballadträsk som mest är sövande.

Därför känns gänget inget vidare intressant på Gröna Lund den här aftonen. All respekt för det hårda arbete Jared Leto lägger ner på scenen. Han kan sin grej och han gör den bra, men som musikalisk upplevelse är 30 Seconds To Mars bara platta.