Joyzine

[stäng]

Recension - Live

30 Seconds To Mars
Pier Pressure, Göteborg
2010-06-20
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-21
Hemsida: myspace.com/thirtysecondstomars

Det kan verka sökt att kalla uppträdandet för ett skådespel när det är just en skådespelare som startat ett rockband och gett sig ut på de stora scenerna i världen. Men faktum är att Jared Leto snarare regisserar än uppträder. Han domderar och håller hov, men så mycket till konsert är det egentligen inte att orda om.

Skådishunken har odlat en störtlöjlig rödrosa mohikan och går på scen i ironisk trenchcoat. Han styr och ställer, mellansnackar med bitsk tunga och tvekar inte en sekund inför att avbryta låtarna och inleda lekar med publiken. Han gör det om och om igen. Handlar det inte om att alla ska skrika så ska det hoppas eller viftas eller dansas. Allt detta sker på gott och på ont.

För visst är Jared Leto duktig på att äga sin publik och få den delaktig i framträdandet. Men samtidigt är känslan att 30 Seconds To Mars handlar om en skådespelare som köpt myten om att vara en rockstjärna och inte så mycket mer. Frontmannen gör precis allt som historien dikterat att en dryg stjärna i rockens tjänst ska göra och han gör det bra, utan att egentligen ha något att backa upp det med.

För låt oss säga så här. Hade den här gruppen ställt sig på scen utan att ha en världskänd skådishunk med välsmort munläder i fronten hade inte en kotte kommit och tittat. Man har helt enkelt inte låtmaterial nog att imponera på egen hand. Kanske är det just därför låtarna i tid och otid avbryts för att Leto ska få leva ut sin rockstjärnedröm. Han är roligare än bandet och utstrålar en ”jag skiter i allt”-attityd.

Det spär på den där utlevada rockmyten ytterligare när konserten börjar dra sig mot sitt slut och sångaren trots att medmusikanter och crew vid sidan av scenen envist tecknar åt honom att speltiden tagit slut och att man börjat dra över, en dödssynd i det komprimerade spelschemat, bara rycker på axlarna och noggrant fortsätter att välja ut de personer ur publiken han vill ha upp på scenen.

Det blir en rejäl samling fans som tillslut får komma upp och dansa på scenen under den sista låten och alla ser de överlyckliga ut. Kanske i en from förhoppning om att få byta ett ord eller två med sin idol när sista ackordet klingat ut, men med det blir det inget. Leto är inte intresserad av att ha något mer utbyte med dem än som rekvisita och har försvunnit av scenen innan någon knappt ens hunnit förstå att konserten är över. Ytterligare ett tecken på att snubben inte är intresserad av annat än att få leka lite rockstjärna några timmar om dagen.

Relaterat

Pier Pressure 2010
30 Seconds To Mars (2013-06-19)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Marcus Carlzon, 2010-09-20 16:39:50 (85.229.64.131)

VIlken hög med skitsnack. Du kan tydligen ingenting om bandet. Jared Leto flyttade till LA för att han ville ha en karriär inom musik men halkade in på skådespelieret av en slump. Jag visste f.ö inte ens att han va skådespelare när jag började lyssna på dom, deras låtar är det som fått dom såhär stora. inget annat, för materialet är riktigt jävla bra

TenTonHammer, 2010-06-25 00:52:21 (83.183.15.1)

Håller med. För mycket konstruktivt recenserande. Om de ändå fick 3/5 borde väl nåt mer vara bra?

Echelon, 2010-06-24 17:03:42 (81.230.223.132)

Det märks att du inte kan mycket om bandet, eller ens är intresserad av att kunna det heller. Det är lätt att avfärda Leto som skådis som vill vara rockstjärna, men det är knappast allt han är. För de riktiga fansen, för de som hoppade allt de hade i det trånga publikhavet och för de som gav sig hän var det en härlig konsert. Och angående kommentaren om att ingen skulle dykt upp utan Jared Leto, jag kan med säkerhet säga att jag hade gjort det. Låtar som Closer to the edge, Night of the hunter, The kill, Attack, This is war, kings and queens, a beautiful lie och search and destroy är utan tvekan bra nog att bära upp en spelning på egen hand! Saken är bara att det är han som skrivit dem, utan honom hade inte låtarna funnits. Icke att förglömma är både Tomo och Shannon sjukt bra musiker, och förtjänar uppmärksamhet. Man ska inte stirra sig blind på Jareds stjärnstatus. Recensenter grundar alltför ofta sina recensioner på vad man tycker om Jared.

30 stm, 2010-06-22 11:59:01 (81.235.235.51)

Guuud var kommentaren innan mig har rätt....!!!! helt ärligt du har fan knappt skrivit en ända mening där det står något bra om banden utan att få de till något negativt..!!!! byt jobb, vafan som helst men inte ska du recensera för du kan INGENTING OM MUSIK !!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kritisk konsertåskådare, men jag ger banden en chans innan konserten drar igång..., 2010-06-22 01:22:14 (87.227.61.202)

Micke... Nu har jag läst över hälften av dina Pier Pressure-recensioner. Jag tror du ska byta jobb. Du verkar inte trivas på festival o du känns inte särskilt objektiv. Din uppgift var, som det verkar iaf, att gå in på festivalen o leta efter så många fel o negativa känslor du kunnat hitta...o där du inte hittat nåt har du fått slänga ihop lite ramsor själv. Jag brukar ALDRIG kommentera folks bloggar eller inlägg men det här var för svårt att bara se förbi. Sök jobb på Se & Hör eller recensera krukväxter eller nåt annat fint som kan få dig på bättre tankar... Bara ett tips.