Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Flogging Molly
West Coast Riot, Göteborg
2010-06-17
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-19
Hemsida: www.floggingmolly.com

En Flogging Molly-konsert ska vara en fest, Dave King är en uppsluppen drinkare som vet hur man ska bära sig åt för att få en publik att må bra och har både en och två spjuveraktiga rävar bakom sina rödlätta öron. Han konstaterar glatt att arrangören köpt fel typ av Guinness till bandet, men att ”what the hell” det är ju ändå öl och han kastar oblygt komplimanger mot sin tålmodiga hustru Bridget Regan som står vid hans sida med fiolen i högsta hugg. King vet kort och gott hur man underhåller.

Underhållande är så klart också tanken att gruppens spattigt irländkklingande punkrock ska vara och det är den också på sina håll. I spralliga nummer som Requiem For A Dying Song och The Lightning Storm håller Flogging Molly fanan högt och ställer till med den där eftertraktade festen på scenen. Men man lider av ett lågt och fladdrigt ljud vilket manifesteras totalt av att delar av The Worst Day Since Yesterday dränks av tutan från en färja som precis är i färd med att lägga ut från hamnen. Ett sådant faktum kan inte ens Dave King råda bot på.

När det kommer till konklusionen känns det emellertid som att jag har skrivit precis den här recensionen förut och det beror förmodligen på att jag har sett i princip hela den här spelningen förr också. Flogging Molly når sällan längre än till att vara det där gemytliga mellanbandet som man kan se i väntan på tyngre namn i spelschemat och vars pryl går att ta lite med en klackspark. Så är det den här festivalen också. Dave King och hans mannar vet hur man underhåller, men som helhet är de mest en liten leende parentes i festivalsammandraget.