Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sad Day For Puppets
Pale Silver & Shiny Gold, 2010
Skivbolag: Haha Fonogram
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-09-04
Hemsida: saddayforpuppets.com

Sad Day For Puppets har tagit det hela ett steg längre. När de för några år sedan först började göra väsen av sig med en megahit och ett helt okej debutalbum fanns det en kärna av något väldigt vackert där i indiepopen. Den har de tagit fasta på till det här andra albumet och samtidigt vågat vidga sina vyer vad gäller influenser och referenser. ”Pale Silver & Shiny Gold” är ett storslaget album samtidigt som det ibland är smärtsamt återhållsamt.

Produktionen låter föredömligt gammal. Utan att på något sätt eftersträva det där slarviga, lite ihåliga ljudet har Sad Day For Puppets tillsammans med Andreas Tilliander, som säkerligen gjort sitt till i mastringen, fått till en ljudbild som skulle kunna vara hämtat flera decennier tillbaka i tiden men ändå låter modernt. Tidlöst om ni så väl. Och tjusigt så in i bängen.

Men det allra finaste med den här plattan är Anna Eklunds sång. Att låta avmätt och oengagerad utan att det blir dåligt är en svårhanterlig konst. Men Eklund lyckas låta precis så ointresserad att det blir snygg konst istället för arrogant effektsökeri. Det gör att hela skivan lyfter vare sig det handlar om balladmelodier eller våghalsigt flörtande med Thin Lizzy-gitarrer.

Vyerna är vidgade, men det handlar fortfarande om kärlek till indiepop när det här herrskapet släpper loss. Sad Day For Puppets har tagit sitt koncept ett steg längre och verkligen lyckats. Får ni inte gåshud av spår som Sorrow, Sorrow och Tingle in My Hand för att inte tala om storslagna Monster & the Beast är det något fel på er!