Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lillasyster
3, 2012
Skivbolag: Ninetone Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-01-25
Hemsida: facebook.com/bandetlillasyster

Det låter förstås som en ren motsägelse att Lillasyster gått och blivit så väl tyngre som hittigare, men det är en synnerligen korrekt beskrivning av sakernas tillstånd på ”3”.

Basisten Daniel Cordero har förvisso lämnat skutan, men annars är allt sig likt i Lillasyster-land. Grundformeln är fortfarande densamma som på den gamla LOK-tiden, Martin Westerstrands texter är fortfarande en balansgång på slak lina mellan det geniala och plumpt gnäll och uppkäftigt spända muskler trängs välvilligt med klädsam självironi. Ni har hört det förut, skillnaden är bara att Lillasyster höjt nivån lagom till ”3”.

Det är både tyngre och hittigare. Flera refränger letar sig raka vägen in i hjärnan och gitarrkompet är föredömligt fläskigt även i partier som kanske inte är jättespännande. I Vad skulle mamma säga gästar Ralf Gyllenhammar och David Johannesson från Mustasch med stor fördel, Dia Psalma-hymnen (textmässigt) Orangemörk norsk sommarkväll har nästan lika mycket hitstatus som det gamla örhänget Kräkas, Gött med stryk är den direkta fortsättningen på Experiment från LOK-debuten ”Naken, blästrad och skitsur” och i Motley Crew svänger det snyggt. För att nämna några favoritögonblick vill säga. ”3” är som helhet det solklart mest homogena Lillasyster åstadkommit under karriären (under det här namnet) och är jämn rakt igenom.

Enligt credpolisen fick man inte gilla LOK. Jag gillade LOK. Enligt samma polis får man ännu mindre digga Lillasyster. På ”3” diggar jag definitivt Lillasyster. Gott så.