Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Lillasyster
Hultsfredsfestivalen
2009-07-10
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-11
Hemsida: www.lillasyster.nu

Förra veckan var Lillasyster-medlemmarna överlyckliga över den uppslutning de hade på Andromedascenen i Arvika. Det var ingenting mot den folksamling möter dem i Hultsfreds gamla anrika Teaterlada. ”Stenålders byggnaden” som Martin Westerstrand humoristiskt uttrycker det är proppad till sista plats och körerna skallar höga långt innan introt gått igång.
- Vem är det som står kvar, Lok står när de andra faller, rullar runt ladan gång på gång och någon överförfriskad sate skriker gång på gång efter den gamla Rallypack-dängan Luke Skywalker.

Med en sådan inramning är det inte konstigt att bandet är taggat till tänderna när de kommer ut på scenen. Sångaren är rent av övertänd och studsar på stället som om han inte riktigt vet var han ska ta vägen. Gång på gång tackar han publiken för att de slutit upp och gör sitt bästa för att misshandla sin röst i spår som Andreas och Lokpest.

Stämningsmässigt är det förstås fantastiskt, men i övrigt är det långt ifrån någon av de bästa Lillasyster-spelningar jag bevittnat. De försöker bygga ut Barn utan ben till ett mangelepos och gör sitt bästa för att My och Johannes ska bli en ny publikfavorit i låtrepertoaren. Men det är inte helt dynamiskt och ljudet är i brötigaste laget, speciellt när Daniel Cordero tillåts gå loss helt fritt med sin bas.

Men vad gör väl det när avslutningen, precis som för en vecka sedan, sker med Umbrella och den av publiken så vansinnigt efterlängtade Lok står när de andra faller? Ladan kokar. Ladan briserar. Ladan exploderar. Det må vara en låt från ett helt annat band, men när Lillasyster framför den sistnämnda är de Hultsfreds kungar och det som till en början tog sig formen som överladdning formas här till ren och skär explosionskraft. Bandet regerar och alla går, vare sig de väljer att avnjuta extranumret Berätta det för Lina eller inte, ifrån Teaterladan lyckliga.