Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Lillasyster
Putte i parken, Karlskoga
2009-08-01
Av: Nils Jonsson
Publicerad: 2009-08-03
Hemsida: www.lillasyster.nu

Jag förstod aldrig riktigt grejen med Lillasysters Umbrella-cover. Sådana sommarplågor brukar man väl ändå ta så mycket avstånd ifrån som det bara är möjligt och inte blev den mycket bättre av att Lillasyster kom och gjorde en rockversion av den. Snacka om att åka snålskjuts på den stora kändisvågen...

Nåväl, här görs som i vanlig ordning även plats för några sköna LOK-melodier som Lokpest, Sug min och självklara LOK står när de andra faller. Detta är förstås välkommet då Lillasysters egna material känns ganska tamt och fjösigt. Detta blir inte direkt bättre av att Martin Westerstrand är en ganska skröpplig sångare, utan vare sig god teknik eller tonsäkerhet. Men man kan inte komma undan det faktum att karln har en jädra pondus och ett scenspråk som överträffar det mesta.

Jag har alltid sett ensamma gitarrister som lite av ett musikaliskt handikapp även om det säkert är en dröm för ljudteknikern. Men när Lillasyster spelar är det ett enormt jävla mos i ljudet. Ljudvågornas skoningslösa framfart fullkomligt pulveriserar mina inälvor (eller om det nu är den rötna festivalburgaren som förstörde hela fredagen som är boven i dramat) och lämnar ingen levande varelse på flera kilometers håll oberörd. Rent ljudmässigt är därmed Lillasyster en av festivalens stora höjdpunkter.

Ska man sammanfatta det hela så är det alltså själva ljudet i sig som spöar arsle och knockar omkull mig, inte låtarna. Som vi alla vet så är det just LOK som står när de andra faller. Lillasyster gör det inte.