Recension - Skiva
Vi går direkt på pudelns kärna här och kategoriserar
Nova Orbis som ännu en
Nightwish-kopia. Givetvis är det mycket som skiljer dessa två band från varandra men likheterna är desto fler. Det är ömsom vacker/hård rock med operaintentioner och självklart så innefattar det även den obligatoriska växelsången mellan en vacker kvinnlig stämma och en mer vresig herre, som visserligen varierar mellan growl och skönsång, men ni fattar poängen.
Skillnaderna då? Det finns mängder av skillnader, men det mesta är åt det negativa hållet. Till exempel är låtarna alldeles för teknikbaserade. På sina ställen får de till riktigt grymma partier, men oftast blir låtskrivandet lidande. Ljudet är också ganska klent och speciellt gitarrerna är snudd på patetiska och låter som en samplad fis inspelad och framförd på en midi-keyboard, vilket låter lätt löjligt när takten saktas ner och låten går in i ett
Pantera-riff. Men det värsta av allt är sången. Jovisst båda vokalisterna sjunger ganska hyfsat, men om man ska försöka kopiera
Tarja Turunen så funkar det inte att ha sångare som antagligen inte ens skulle klara en audition för Idol.
Men, dessa colombianer (ja, ni läste rätt) har faktiskt ett par saker som gör att de kanske kan slå sig fram därute. Dels verkar det gå att glida på den här vågen i all evighet och det går inte att sticka under stolen med att Finlands stolthet i genren inte är i närheten av sitt forna jag nuförtiden. Alla letar med ljus och lykta efter nån ny ledstjärna, och vem vet, bandet kanske kan snappa upp ett flertal sökare med rätt marknadsföring. En annan sak som jag personligen inte uppskattar, men som andra tycker är guld värt är just att de verkar vara riktigt skickliga musiker, men det hjälps inte hur komplicerat man än kan spela om det i slutändan inte blir bättre än såhär.

Kommentera
Inga kommentarer