Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gatans Lag
Alla hängda rövares själar, 2007
Skivbolag: Kjell Hell
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-30
Hemsida: www.myspace.com/gatansslag

Raggarpunk muttrar min sambo missnöjt. Och faktum är att det paradoxalt nog ligger en hel del i det. Raggare och punkare har ju alltid stått på varsin sida, avskytt varandra rent av. Men är man krass går ju de två kulturerna ut på ungefär samma sak – att dricka så billig alkohol som möjligt (må det vara folköl eller hembränt) och mucka fight. Kom inte och prata om någon politisk aspekt, det är för det mesta bara en dålig ursäkt.

Jag antar att grabbarna i Gatans Lag skulle bli vansinniga om någon kallade dem raggare. Här är det oi som gäller. Innan de besjunger gatuvåld och fylleri ska skallen rakas och kroppen beklädas med stuprörsjeans och hängslen. Attributen är ju ofta det som bär upp genren.

Musikaliskt är ”Alla hängda rövares själar”, bortsett från att 58 minuter och 18 spår är en alldeles, alldeles för lång speltid, stundtals småkul. Trallvänlig oipunk som svänger mer än man hade kunnat förvänta sig. Den överraskande synthslingan i Gatans lag är rent av genialisk. Men textmässigt tröttnar jag oerhört snabbt. Skivbolaget jublar över att lyriken inte är det minsta pk. Jag menar att man utan att vara politiskt korrekt kan göra det mycket bättre än så här.

Jag ser helt enkelt inte poängen i att besjunga knytnävsslagsmål, Dr Martens-sparkar och knogjärn bara för sakens skull. ”Jag är så tuff och du ska få spö”-texter är ju bara tramsiga. Och vill jag höra alkoholtexter är Ölhävers anthempunk ett mycket bättre alternativ. Gatans Lag tappar mig ganska snabbt när de inte har förmågan att variera sig. Omedvetet seglar de faktiskt närmare och närmare raggarnas arena. Gemensamnämnare: poänglöshet.