Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Svensk indie 1988-2006 en kärleks historia, 2006
Skivbolag: Nons
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-24
Hemsida: www.nons.se

Terry Ericsson var en av männen bakom tidningen Sound Affects. Att han fungerat som redaktör i ett tremannagäng (som också innefattat Emelie Bååth och Per Helin) som gett sig på att samla det bästa av svensk indie sedan 1988 känns ganska logiskt. Hans musikkunskaper är minst sagt stora. Men samtidigt såg jag en stor risk innan jag tog itu med skivan. Att samla indie är svårt. Begreppet är så vitt, så tvetydigt och så känsligt. Jag fruktade att musiksnobbismen skulle sätta sina klor i samlarna, att de där politiskt korrekta låtarna ”som man bara måste gilla” för att vara rätt, inne, accepterad av indiemaffian bland musikskribenter skulle få för stort utrymme.

Så blev det lyckligtvis inte. Visst tvingas man som lyssnare genomlida Håkan Hellströms obegripliga Känn ingen sorg för mig Göteborg och någon av The Radio Depts genomusla kompositioner. Men överlag är urvalet förnämligt och förstnämnda komposition betydde ju trots allt hur märkligt det än är en hel del för hela musik-Sverige. Därav är den berättigad. Genom 42 låtar är det givet att det blir splittrat så väl kvalitets- som genremässigt. Indie har ju betytt så mycket genom åren. ”Svensk indie 1988-2006 En kärleks historia” (sic) formar sig delvis till en nostalgitripp, delvis till ett upptäckande av godbitar jag missade när det begav sig.

Betydelsefulla band som Brainpool, Popsicle, The Wannadies, Kent, The Cardigans och Bob Hund svischar förbi i en hast. Charmiga Honey Is Cool med Karin Dreijer (The Knife) och Håkan Hellström i sättningen låter bättre än jag mindes och uppstudsiga nykomlingar (nåja) som The Embassy, Suburban Kids With Biblical Names och The Concretes håller indieflaggan högt. Visserligen kan vissa låtval tyckas lite märkliga, men förklaras av samlingens skapare med att ”när vi tillslut bestämde oss för de slutgiltiga låtarna var målsättningen att verkligen försöka hitta de låtar som kändes banbrytande för genren och som, när de kom, tog genren i en ny riktning”.

”Svensk indie 1988-2006” är en mycket lyckad samling. Så väl för samlaren, indiefanatikern som gemene man som bara gillar bra musik. Skivans syfte sägs vara att dra igång en diskussion om begreppet indie och vad det egentligen betyder idag. Det kunde inte finnas ett bättre underlag för en sådan debatt än just den här samlingen.

Och till sist. Jag tänker självfallet inte undanhålla er de riktiga godbitarna från skivan. Så i sann musiknörderi-anda, en topp fem med de bästa låtarna från ”Svensk indie 1988-2006”.
1. David and the Citizens – Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark. Vid sidan av Song against life är det här den bästa melodi David och hans stadsbor någonsin lyckats knåpa ihop. En ödesmättad stämning möter rivigt gitarrspel i ett sant popmästerverk.
2. Hardy Nilsson – Hela hjärtat mitt. Känslan i denna taffligt spelade tuggummipunklåt går att ta på. Ungdomligt och naivt, men ändå med en omisskännlig talang för klistriga refränger. Jag bara ler så fort låten spelas.
3. Doktor Kosmos – Le punkrocker. ”Evas Story” var Doktor Kosmos sista riktigt bra skiva. Den kom i brytpunkten mellan att bandet gick från små scener till festivalernas gigantiska och lite av den spasmiska känslan försvann. Albumets signaturmelodi blev utan tvekan Le punkrocker. Här hittar bandet rätt med så väl musik som underfundig text.
4. Hell On Wheels – Soda. Det är inte alla som klarar att låta så gammalt, men ändå så modernt. Soda är en av de riktigt stora höjdpunkterna i Hell On Wheels diskografi. Ett klockrent låtval.
5. Club 8 – Missing you. Ingen helgjuten indielista är komplett utan en gnutta elektronisk musik. Club 8s lounge house är så slimmad att vilken Martini-tomte som helst blir lycklig.