Joyzine

[stäng]

Intervju

The Resistance

En sångare med två Grammis-belöningar i bagaget, två gitarrister med ett förflutet i Sveriges största metalband, en basist som tidigare sjöng i groove metal-bandet Despite och en trummis från Carnal Forge. Tillsammans heter de The Resistance och har på kort tid hypats som ”Sveriges nästa rockexport”. De gjorde sin sjätte spelning ihop på Metallsvenskan i Örebro, där Joyzine träffade sångaren Marco Aro för att prata om bandets målsättning, musikaliska inriktning och varför ”man inte längre sover hos någon punkare med en doja som kudde”.

– Jag är väl ingen kändis, vad ska jag säga, säger Marco Aro (ex-The Haunted, Face Down) skämtsamt när basisten Alex Losbäck Holstad (ex-Despite) föreslår honom som intervjuperson när vi träffas på läktaren på Örnsro IP på Metallsvenskan i Örebro.

När jag påminner Marco om att han sjöng på två The Haunted-skivor som båda belönades med varsin Grammis för bästa hårdrock och därmed fått en i alla fall liten kändisstatus, får jag inte mer än ett fniss och ett ödmjukt leende tillbaka.

Vi slår oss ner vid ett bord med varsin Red Bull. Marco har precis spelat klart första matchen med sitt Metallsvenskan-lag Armageddon FF Capitals, där bland andra LG Petrov (Entombed) och Johan Hegg (Amon Amarth) är utespelare. Första matchen, i vilken de mötte The Kristet Utseende, blev en vinst för Stockholms-laget men Marco spånade att precis som förra året så skulle de åka ut rätt snabbt efter en kort winning-streak (laget tog sig till åttondelsfinal, förf. anm.).

Som sig bör när man varit medlem i något framgångsrikt band en gång i tiden, var det såklart många fans som frågade Marco Aro ifall det fanns en tanke att gå med i The Haunted igen när Peter Dolving (som ironiskt nog blev både hans föregångare och efterträdare i bandet) hoppade av permanent tidigare i år.
– Ja, från fans var det mycket förfrågningar. Jag snackade med grabbarna nyligen, inte om att jag skulle hoppa med igen för det är inte intressant för mig. Men de jobbar hårt för att hitta en ny snubbe och det ser ljust ut för dem. Men det är som Anders (Björler, gitarrist i The Haunted) sa till mig: ”det kan gå två år, men det skiter jag i för vi ska ha rätt snubbe den här gången”.

Så där tog Marco Aro definitivt död på eventuella återföreningsrykten. Han bekräftade också att Face Down inte heller existerar som band.
– Vi försökte och släppte en skiva här, men det var personkemier och löften från skivbolaget som inte infriades. Till slut stod vi bara och repade fast vi inte hade något att repa för. Vi hade låtar för en hel skiva till, men intresset var så svalt från både oss och skivbolaget så vi gav fan i det.

Det började på chatten…
Så nu är det The Resistance för hela slanten för Marco. Fröet till bandet såddes en kväll när Jesper Strömblad och Marco spelade ”Call of Duty” samtidigt, när Jesper via Steam-chatten frågade ”vill du damma av piporna igen?”. Jesper fick med sig sin gamle In Flames-kollega Glenn Ljungström och basisten Alex Losbäck Holstad, medan Marco tog med sig Carnal Forge-trummisen Christofer Barkensjö. Låtar började skrivas (”vi har två av metalvärldens bästa riffskrivare”), en spelning bokades i Stockholm för att testa materialet och om gruppen funkade för livesammanhang. Det gick över förväntan. Fler spelningar kommer att bokas in och bandet har tio låtar som man skeppar runt för att hitta intressenter för att släppa materialet.
– Allt är klart, förutom sång och lite bas. Det ser ljust ut på flera fronter, även fast det varit så att där man trodde det skulle bli något så blev det inte. Men det är också så att…om man tittar på marknaden som en liten damm, så är det jävligt mycket fiskar där i, men väldigt få som fiskar. Så jag förstår skivbolagen att de tänker ”vi kan inte ha 80 sådana här band på samma label”. Men vi siktar mer på att få göra förlagsdealar och licensiera ut skiva för skiva. För det är inte det viktigaste för oss att få ut en skiva, idag är det egentligen bara onödigt. Kolla på Torture Division, de släpper allt på nätet och det funkar hur bra som helst för dem. Så det är inte omöjligt att vi går den vägen.

Dock är det inte heller omöjligt att de kan släppa en liten mängd skivor för ”samlarvärdet”, då metalfans är mycket av ett ”kuriosafolk”. Han tror inte heller att nedladdningen skadar metalgenren.
– Först och främst; det finns inget metalband som har tjänat pengar på enbart skivförsäljning, utan det är turnéer och merchandise. Sedan tycker jag att det fortfarande är kul att kolla genom konvoluten och se vad de gjort med dem. Men annars tror jag inte att det är någon större nackdel att släppa via nätet.
Man får väl också mer kontroll över sitt verk, utan mellanhänder?
– Jo precis och det finns nog med mellanhänder i den här jävla branschen. Ju äldre man blir och ju längre man varit med, desto lättare blir det att se dessa mellanhänder direkt. Det är just därför vi också tittar på en förlagsdeal med en snubbe som har hand om allt, inte ett helt skivbolag. Jag tar hellre 85 procent av någonting än 100 procent av ingenting. Men det ser ljust, för vi kommer få ut det likt förbannat.

The Resistance ”Vi har egentligen inga ambitioner”
Gruppen har med relativt lite exponering och få gig redan fått en hype kring sig, mycket beroende på medlemmarnas bakgrunder i andra band.
– Det märker man på just inbitna In Flames-fans som hör oss och säger ”hur kunde han svika oss?”, berättar Marco och härmar hulkande fans som ondgör sig över Jespers avhopp.
– I det stora hela så försöker vi spela musiken som vi växte upp med. Jag kommer från en hardcore-bakgrund, Christoffer är dödsmetallare…eller ja, alla har hardcore någonstans plus att man älskar metal. Och det är just kärleken till musiken som gör att vi håller på. Det kommer ut väldigt mycket konstigt idag, som man kanske önskar att det inte såg dagens ljus. Men vi gör vår grej, för vi tycker det är roligt. Det är därför som vi har till exempel renodlade HC-låtar och sen plötsligt har vi tvåtakt och grind. Jag tror det är farligt att nischa sig, du har ju band som är one trick ponys och det blir jävligt tråkigt att lyssna på. Vi har egentligen inga ambitioner alls förutom att ha roligt så länge det går.

I nuläget finns två av gruppens låtar att lyssna på via Spotify och Soundcloud; An eye for an eye (”det var den första vi skrev och spelade in”) och Coup de grace.
– An eye for an eye är en renodlad macho-hardcore-låt med texten och allt. Många jämför den med Pro-Pain och Hatebreed. Coup de grace är en thrash-dänga med tvåtakt och grind. Just den inspelningen hastades fram, så egentligen skulle vi velat mixa om den då den är jävligt basig. Men jag tror ändå att de två låtarna visar ganska mycket åt vilket håll vi är på väg.

Konsertbiten kommer enligt Marco gå efter principen ”kvalitet framför kvantitet”, med få spelningar på rätt ställen.
– Istället för att sitta i en van och åka genom Östeuropa i två veckor och spela för totalt 150 pers, kan vi ta en festival och spela för 1500 personer på en kväll. Vi är gamla gubbar idag och i och med det har det kommit vissa bekvämligheter; man sover inte hos någon punkare längre med en doja som huvudkudde, de dagarna är borta, säger Marco och skrattar.