Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Markus Krunegård
Hultsfredsfestivalen
2012-06-15
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2012-06-18
Hemsida: www.markuskrunegard.se

Vissa artister går upp på scen och låter som om man hade satt på en platta. Vissa spexar till det med annorlunda versioner anpassade för publikflörtande och/eller för att slippa spela sina låtar på samma sätt om och om igen. Något som kan gå både rätt och fel. Markus Krunegård med band går bara upp och kör. En lyckad blandning av ovan nämnda inställningar, ett vansinnigt tight kompband och en setlist med en perfekt balansering av gammalt och nytt får mig att bli på väldigt, väldigt bra humör där jag står i det småländska solskenet.

Med tanke på hur nyligen Markus senaste alster släpptes är det mäktigt att hela publiken redan lärt sig texten till låt nummer två, Hemma Börjar Nästa Dag. Att folket låter betydligt mer än honom själv både under Hollywood Hills och Jag Är En Vampyr förvånar nog ingen.

Musicerandet? Tillägget skäggig man med synthborg inkluderande en moog är genialt, och ett Nintendo-solo har aldrig känts så rätt som i Vår Sista Dans. Markus själv visar förutom prov på rockposering att han faktiskt är en grym sologitarrist. Det är snortight, svängigt och fläckfritt.

Att jag själv bott i Norrköping sedan tre år tillbaka och har personlig relation till Finlandssverige gör att Markus Krunegård har nästlat sig en liten bit längre in i mitt hjärta. Speciellt när han sjunger om strömmen, Palace, promenader och spårvagnar känner jag mig faktiskt stolt, trots att jag inte är det minsta östgötsk. När sedan eftermiddagens pärla Korallreven & Vintergatan avslutar med sitt magiskt crescendo som lämnar hakor vid marken och tårkanaler vidöppna har jag sedan länge spikat en femma.