Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Markus Krunegård
Emmabodafestivalen
2009-07-31
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-08-03
Hemsida: myspace.com/markuskrunegrd

Äntligen. Eller äntligen och äntligen egentligen. Men efter att ha missat Markus Krunegård på Siesta i maj har jag känt ett uppdämt behov av att se honom. Därför var det ett äntligen inför spelningen. Det märks att det inte bara är jag som har känt den typen av behov, att den här spelningen är kvällens mest emotsedda. Likt Bob Hund kvällen före, samlas en publik där det känns som att de flesta festivalbesökare är här. Själv har jag inte sett honom och har förhoppningar om något riktigt bra.

Den låtskatt som kallas för ”Markusevangeliet” har väl inte undgått någon och jag hoppas att ingen har missat vilken begåvad textförfattare som står bakom. Här ges publiken större delen av nämnda verk och Sveriges kanske längsta lugg bjuder även på några nyare låtar utöver det. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel framkallar masshoppning och nära euforisk känsla i publiken. Liksom med flera av Krunegårds låtar har den också en väldigt bra berättarröst till text. Ljudet låter också det väldigt bra, nästan som man hade satt igång skivan och bara lagt till något mer ös och några mellansnack.

Precis som i Laakso så känns soloprojektet väldigt naturligt live, och det behöver inte vara svårt för att vara bra. Men samtidigt som jag i stunder verkligen gillar spelningen, så saknas det helt klart något. Något extra står varken att finna hos bandet eller hos huvudaktören. Locket ligger liksom på under hela framträdandet. Tänder gör det inte heller, åtminstone inte i mig. Publiken framför och runt omkring mig gillar det dock och visst är Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp en bra livelåt. Vampyrlåten fungerar givetvis också som uppåttjack en fredagskväll som denna.

Nu fanns det som sagt en del förväntan inblandad inför den här spelningen, men att lite förhandskrav skulle medföra en på något sätt orättvis behandling av Markus Krunegård köper jag inte. Tyvärr, någon riktig motprestation tycker jag inte att han ger. Det blir mer tafatt än jag hoppats på, även om det heller inte är dåligt på något sätt. ”Krystat”, som en festivalbesökare intill mig tycker, får sammanfatta det hela.

Foto: Erik Lindgren