Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mixtapes & Cellmates
Arvikafestivalen
2007-07-14
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.mixtapescellmates.com

Det var väl någon skäggig man som sade en gång att man alltid ska vända andra kinden till om man får ett slag i ansiktet? Nu har jag aldrig blivit slagen i ansiktet av någon i Mixtapes & Cellmates, inte rent fysiskt, men vårt förra möte är inget jag räknar till något av det mer minnesvärda slaget. Rent framträdandemässigt sett. Då mötte jag ett extremt blygt gäng som hellre tittade på sina egna fötter än försökte bygga upp en relation till publiken. Jag gillar verkligen inte den svåra indierockattityden, bättring idag månntro?

Ja, till viss del. På något vis blir det hela lite avdramatiserat när man suttit och tittat på soundcheck fram till bandet går på scenen på riktigt. Något jag tror att bandet känner också. Det är glada miner och det utbyts rent av leenden kamraterna mellan. Kan det ha varit något så enkelt som erfarenhet och lite flyt som har fått båten på rätt köl igen? Fast man ska akta sig att säga för mycket, det är knappt jag skulle vilja kalla det hela för något som ens liknar en scenshow.

Det är musiken som står i centrum. Som ska stå i centrum. Jag tror aldrig att Mixtapes & Cellmates kommer att anta någon annan ståndpunkt. Musiken som skulle kunna beskrivas som någon form av postrock möter electonika med Robert Svenssons något svävande röst som ett alldeles ypperligt komplement. Många är de som nämner Radio Dept. jag tycker att det är för fjuttigt. Mixtapes & Cellmates är inne och nosar på en egen nisch inom genren. Men om den funkar så bra live? Nej, inte idag i alla fall. Jag blir fortfarande uttråkad där jag står och glor bland raderna, det känns helt enkelt inte angeläget. Den själbetitlande debutplattan är bra, men den tar tid att lyssna in sig på. Tid som Mixtapes & Cellmates inte har när de spelar live.