Joyzine

[stäng]

Recension - Live

White Lies
Hultsfredsfestivalen
2011-07-16
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-07-17
Hemsida: www.whitelies.com

Harry McVeigh har en sjukt snygg sångröst – check.

Han hanterar den med bravur live – check.

White Lies sitter på ett gäng helt fantastiska låtar – check.

Varför är de då inte ett alldeles utomordentligt liveband?

Det är faktiskt en väldigt bra fråga. Bitvis står jag där på den kalla planen framför föredetta Hawaii (numera Green Stage) i Hultsfred och tycker att McVeigh och hans kamrater är så charmanta att jag nästan blir tårögd. Bitar som Death och The Price Of Love sitter som de snyggaste figursydda av kostymer den här aftonen.

Men lika ofta står jag oberört och rycker på axlarna med känslan att det är lite för slätstruket för att jag ska orka engagera mig. De där svängningarna kan komma från en låt till en annan och grundar sig säkerligen i att det inte händer särskilt mycket på scenen. White Lies står där och spelar. Punkt slut.

När det dessutom ligger till på det viset att större delen av låtmaterialet låter ungefär likadant och McVeigh sin snygga pipa till trots precis på samma sätt sjunger likadant i låt efter låt är det lätt hänt att det blir lite enformigt. Att det mest dramatiska som händer är att en synth går sönder och är tyst i några minuter säger väl kanske det mesta.

White Lies är bra, det ska man inte sticka under stolen med, men de är inte riktigt så bra som de borde kunna vara utifrån sina förutsättningar och det stör mig en aning.