Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Xavier Rudd
Dark Shades of Blue, 2008
Skivbolag: ANTI-
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-11-10
Hemsida: www.xavierrudd.com

Jag är åtta år och sitter framför stereon. Matos kommer från köket; pappa lagar mat. Troligtvis är det falukorv och makaroner, hans paradrätt, men vad vet jag. Lukten går ändå inte in i min näsa. Jag är, minst sagt, helt besatt av vad som kommer ut ut stereons högtalare. Först: högfrekvent ton som övergår i ett par cymbalslag. Sedan: ett skrik från helvetet. Inte från de översta kretsarna där de okristna och de vällustiga huserar, utan från helvetets innersta krets där Satan själv sitter och tuggar på Judas, Cassius och Brutus. Då visste jag inte vad det var, men i efterhand har jag fått förklarat för mig att det var Flower Travellin' Bands ”Satori” jag kunde lyssna på timmar, bokstavligt talat timmar, i sträck.

Nu är nog de gamla japanernas progressiva rock bortglömd av de flesta, sorgligt nog. Samma känsla som jag då fick av Flower Travellin' Band får jag nu av australiensaren Xavier Rudds femte studiaolbum ”Dark Shades of Blue”, om än inte med samma intesitet. Inledningsvis är skivan riktigt tung och didgeridoodriven, men i helhet är plattan ett konglomerat av det mesta. Gospelkörer blandas med naturmystiska inslag och det blir aldrig stillastående; istället är det ständigt roligt att försöka gissa hur nästa låt kommer att vara arrangerad. Till och med låtar i baktakt – något som jag i vanliga fall avskyr – känns intressanta. Mycket beror på de okonventionella gitarreffekterna, användandet av didgeridoo och de långa, utsvävande jammen. Hela skivan har ett underbart psykedeliskt skimmer över sig. Dave Tolleys fylliga, kompetenta trumspel förtjänar också beröm.

Självklart hörs det i musiken att Rudd är engagerad i miljöfrågor och även kämpar för aboriginernas rätt. Låtarna känns på något sätt oberörda av dagens konsumtionssamhälle, som om han längtar tillbaka till tiden innan engelsmännen erövrade hans nation.

Själv säger Xavier att han har uppnått vad han alltid har velat med sina album. Jag förstår honom.