Joyzine

[stäng]

Fem korta

Slagsmålsklubben

Fem korta frågor till Hannes Stenström, från Sveriges vassaste elektrosnubbar Slagsmålsklubben...

Tillför utlandet något för er kreativitet som ni inte kunde hitta i Sverige?
Nya intryck ger ju alltid ny inspiration och ny inspiration för ju alltid med sig lite kreativitet så ja. De nya intryck och stora skillnader som spelat mest roll är bland annat klubblivet, man har i Berlin så oerhört mycket större möjligheter att gå på nya klubbar med musik som inte spelas i Sverige i samma utsträckning och man kan gå på bra konserter med obskyra band från både Berlin och andra delar av världen som inte kommer till Sverige nästan varje dag.

Ni är redan bokade till Arvikafestivalen tre år framöver, gillar ni dem lika mycket som de gillar er?
Jag minns för några år sedan, innan jag hade spelat där, då tyckte jag de hade det klart bästa och intressantaste utbudet av bra musik. På senare år har jag däremot inte fått samma känsla, men jag kanske bara är lat och inte orkar kolla på varje band som spelar. Men i alla fall, som elektronisk musiker känns det ju alltid trevligt att komma dit varje år.

Om jag leker amatörpsykolog finner jag både en hel del humor och allvar i er musik och allt omkring bandet, hur mycket bör man ha av varje för att det ska bli ett bra resultat? Och vad är egentligen essensen av Slagsmålsklubbens musik?
Det är ju inte så att vi sitter och tänker att vi måste ha en viss del humor i låtarna för att de ska bli bra, eller att vi måste ha någon humor överhuvudtaget. Vi reflekterar nog oftast inte ens över att vi har humor i låtarna, det hela ter sig ganska naturligt när man gör dem bara, men okej, klart man kanske råkar göra någon fuling ibland som kanske inte vem som helst hade tagit med men som vi tar med. Sen tycker vi nog också att rätt många har fått det med humor blandat med musik om bakfoten, att humor och musik inte funkar ihop, att det bara blir dåligt. Då har man en ganska tråkig bild av vad musik och annan konst har för möjligheter. Till exempel har många sådana människor kritiserat vår musik för att den låter som cirkusmusik eller barnmusik, men det är ju precis vad vi älskar och kan omöjligt ta som dålig kritik. På samma sätt som vi älskar Jean-Jacques Perrey, rysk blipelectronica, Povel Rammel och annan skojfrisk musik älskar vi Pixies, kompakt prog-house, Tim Hardin, Beach Boys och annat som inte är lika skojklassat och med en smak från varje får man nog essensen av Slagsmålsklubben.

Vilka är de fem viktigaste uppladdningsknepen för bandet inför en konsert?
Oj, fem, har vi så många?
Har vi nåt?
Får väl säga att på första plats kommer en öl, på andra en till öl och på tredje en tredje öl, men fjärde är nog inte en till öl, den bör man vänta med, så lite goda vänner blir fjärde och på femte plats är peppen. Den borde egentligen ha varit på första plats, men eftersom den är nästan omöjlig att framkalla på beställning så blev det inte så, den brukar nästan alltid komma precis när man går upp på scen i alla fall.

Hur kan vi förvänta oss att nästa fullängdare från Slagsmålsklubben kommer att låta?
Det är den ständiga frågan vi själva funderat på i två år utan svar. Tills den kommer har vi inget svar. Någon ep kommer vi nog däremot smyga ut under hösten, men hur den slutligen kommer låta återstår att se, men den självklara Slagsmålsklubben-andan kommer att följa med i alla fall.