Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nervous Nellie
Ego & the id, 2009
Skivbolag: Egen utgivning/Hazelwood
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-03-31
Hemsida: www.nervousnellie.com

Det finns många exempel på syskonband i musikhistorien, men allt som oftast rör det sig om ett gäng musikanter från en syskonskara som slagit sig ihop med en ensam utböling. Hos Nervous Nellie är det fifty-fifty. Om det faktum att det är en grupp bestående av två brödrapar påverkar hur de låter är omöjligt att svara på. Men man kan bara tänka sig de delikata fighter som måste uppstå i replokalen när klanen Johnson ställs mot klanen Johansson.

En sak är i alla fall säker, det här är fyra herrar som gillar retro och som dessutom gillar amerikansk landsbygd. På ”Ego & the id” konfronteras vi med en form av indierock med folktendenser som otvetydigt har sitt ursprung på andra sidan Atlanten. Det flörtas med country och låter som om det spelades in för åtskilliga årtionden sedan. Utan att det på något sätt låter utstuderat lyckas brödragruppen hitta en tjusig känsla i sin musik.

Men samtidigt som det är väldigt mycket flanellfolk med whitethrashaccent och bönor förprickade som favoriträtt i ”mina vänner”-boken blinkar Nervous Nellie mot mer kända och strömlinjeformade akter. I sitt sköna retrostuk lyckas de i sina bästa stunder låta som ett Beach Boys på kollisionskurs med Creedence Clearwater Revival. Lyssna bara på Best of times och inse att det naturligtvis inte kan vara ett dåligt utlåtande.

Mycket snack om retro och staterna, det är grunden. Men det som gör ”Ego & the id” till en riktigt angenäm bekantskap är förstås låtarna. De är starka rakt igenom. Så fighterna i replokalen slutar uppenbarligen lyckligt. I alla fall för det mesta.