Joyzine.se






Recension - Skiva

Buszer
Serenity, 2003
Skivbolag: NLP Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-08-10
Hemsida: -

Heavy metal någon? Fram med läderbyxorna, den tygmärkesbestyckade jeansvästen och låt sedan bli att tvätta det oklädsamt krulliga håret på några veckor! Buszers musik lever upp till minsta lilla heavy metalklyscha och är därmed svår att ta på allvar.

Rent musikaliskt är materialet på ”Serenity” väl framfört. Herrarna har förvisso ett ganska stort Iron Maiden-komplex som här och var lyser igenom lite väl tydligt, men drar även åt samma håll som de svenska genrekollegorna Storyteller i vissa spår. Det största problemet är att inspelningen låter allt för mjäkigt. Det är inget tryck i låtarna och istället för tufft låter det valpig söndagsskola. Ska så här klyschig musik fungera behövs åtminstone lite självförtroendespäckad machoinställning.

Daniel Barkman lyckas i vissa partier låta som en potentiell storsångare. Större delen av plattan låter han dock mest som en stucken gris. Hans röst har vissa likheter med Jonny Lindqvist från Nocturnal Rites, med den viktiga skillnaden att den sistnämnde har mycket mer tryck i sin pipa.

Intrycket att Buszer vill leva upp till för mycket och köpt ett koncept lite väl blåögt är genomgående genom hela plattan. Med lite mer självinsikt och en stadigare produktion är det möjligt att de kommer imponera mer i framtiden. Nu framstår de dock snarare som en lustig parentes som snabbt kommer glömmas bort i skivhyllan.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner