Joyzine.se






Recension - Skiva

Benny Anderssons Orkester
BAO 3, 2007
Skivbolag: Mono Music
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-01-15
Hemsida: www.monomusic.se/bao.html

Min relation med ABBA är lång och, förhoppningsvis, ömsesidig. Jag har älskat dem så mycket som man kan älska ett band ända sedan min mor spelade ”ABBA Gold” för mig, jag måste ha varit 7 någonting. Ömsesidig? Ja, ABBA, har gett mig så mycket tillbaka i form av glädje, förtvivlan, hopp och allt det där som en yngling behöver. Även om de bara har gett ut ett album som håller riktigt hög klass hela vägen, ”Arrival”, så har de ändå präglat min uppväxt som få människor – undantaget Thåström och Håkan Hellström – har mäktat med. Anni-Frid, Björn, Benny och Agnetha var mina hjältar. Jag tycker det är sorgligt att Björn och Benny har blivit så som de är idag: tråkiga, stereotypa och gamla musikalrävar. För finns det något jag ogillar mer än det mesta är det musikaler. Människor som börjar sjunga i tid och otid, helt utan förvarning. Nej tack.

Visst är allt som Benny har komponerat och Björn skrivit texten till skickligt producerat, men helt fel för en idiot som jag som vigt mitt liv åt popmusik i alla dess former. Man kommer inte ifrån att majoriteten av låtarna på ”BAO 3”, till synes BAO:s tredje studioalbum, låter som direkt hämtade från musikalens värld. Du frälste mig i sista stund, svensktopphitten Fait Accomplit och Nu mår jag mycket bättre (inom parentes är texten skriven av Kristina Lugn) tilltalar mig inte ett dugg, utan att överdriva. Sentimental smörja.

Att inleda albumet med en nästan fyra minuter lång marsch, och dessutom döpa den till Marsch Pannkaka, känns inte som något jag kan identifiera mig med, och identifikation är som bekant viktigt när det kommer till det här med musik. I Bonde söker fru har Björn Ulvaeus, tyvärr, gjort sitt textmässigt största bottennapp på länge. Se bara:

”Var finns du kvinna/Hjälp mig nu kvinna/Bonde söker fru/Kom igen kvinna/Bli min vän kvinna/Bonde söker fru”
Huruvida det här ska ses som ett inlägg i dokusåpadebatten låter jag vara osagt.

Men, en bra låt är alltid en bra låt, vem som än har gjort den. Avslutande Godnattvisa är vacker och har uppfyllt sitt syfte flera gånger om när John Blund inte har velat komma. Liksom fem av tolv låtar på skivan är Godnattvisa instrumental och det är under dessa stunder som plattan lyfter, åtminstone lite. Konstruktiv kritik: Benny, inrikta dig på dina instrumentala stycken så kan vår relation bli lika djup som den jag hade med ABBA.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner