Joyzine

[stäng]

Krönika

Tack Putte! Tack Karlstad!

Nu när vardagen slagit sina klor om livet. När allting plötsligt är på riktigt igen. Ja då är det skönt att få slå sig ner och i backspegeln titta tillbaks på ett par dagar i Karlstad som jag nog för alltid kommer bära med mig i hjärtat.

Startfältet kändes på förhand helt okej. Kanske inga såna där jättespännande bokningar. Inget en luttrad musikälskare inte redan sett eller hört förut. Men det var nåt speciellt med festivalen. Det vilade nån slags själ över Mariebergsskogen. Jag och kollega Mjörnberg pratade om det här flera gånger under dagarna. Allt från Kent till Thåström till Winnerbäck till Deportees och många fler tackade publiken från botten av sitt hjärta. Alla artisterna stod på scenkanten och såg riktigt uppriktigt rörda ut. Den publikreaktionen gjorde att banden och artisterna gav det där lilla lilla extra. Det där som man som åskådare känner i märgen att nu, nu bevittnar jag nåt mycket mycket speciellt.

Nåt som inga krönikor eller recensioner riktigt kan beskriva i ord. Inga bilder eller mobilklipp kan förmedla för omvärlden vad egentligen som hände. Men blickarna och oförmågan att förklara sa allt när de inte sa något.

Så med det sagt så var det här en helt fantastisk festival. Man hade en väldig tur med vädret. De första dagarna bjöds på riktigt sommarväder. Riktigt alltså med sol och klarblå himmel. Det lilla regn som kom under fredagskvällen lyckades Kent med ett synthdisco mest förvandla till en hopplös parentes.

Så vad bär jag då med mig för pärlor och ris med mig hem bland tuffa ungdomskläder i packningen? Här tar vi ett snabbt axplock. Alla plus-tiotusen i publiken har ju tatuerat in sina egna listor i själen. Här är min, utan nån speciell ordning:

- Thåström: jag trodde ärligt talat inte att Thåström år 2012 skulle kunna bjuda på en SÅN spelning. Det var den absolut häftigaste spelning jag sett honom göra. Någonsin. NÅGONSIN.

- Kriget: Jag kan bara säga att Kriget var vansinnigt häftigt att uppleva. Mer närmre än så tänker jag inte analysera spelningen. Får du som läser detta chans att gå och se bandet. Gör det. Bilda din egna uppfattning och försök själv förklara vad faan det var som hände.

- Kent: Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare): Det räcker så.

- Thomas Stenström: Ungdomlig entusiasm blandat med väldigt bra popmusik. Herr Stenström med sitt grymma band startade min festival på absolut bästa sätt.

- Deportees vackra popmusik och sångare Peder Stenbergs otroligt fina röst.

Det fanns sjukt mycket mer att ta upp. Bra ljud på spelningarna. Grym stämning blad festivalfolket.

Det (minst sagt) obefintliga mobilnätet under kvällarna är egentligen det enda negativa jag har nu. Då kanske du förstår hur otroligt bra det var.

Tack Putte. Tack Karlstad.