Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Malte X
Försent..., 2007
Skivbolag: Hornvalley Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-25
Hemsida: www.malte-x.com

Minns ni omslaget till Papa Roach ”Lovehatetragedy”? Hårdrocksbebisen som iklädd enorma hörlurar, mot en grällt röd bakgrund höjde djävulstecknet i skyn. Omslaget till Malte X andra album ”Försent…” är den perfekta uppföljaren. Bebisen har nu blivit en ung identitetskrisande flicka som iklädd oklanderlig punkoutfit mot samma grälla bakgrund lider med en tompava i handen. Om kopplingen är medveten har jag ingen aning om, men uppenbar är den likväl.

Det finns ytterligare likheter de två skivorna emellan. Inte musikaliskt förstås, där Papa Roach harvade kommersiell amerikansk rapmetal står Malte X för huvudstadsförankrad rock n’rollpunk. Men rent intrycksmässigt. När Papa Roach följde upp debuten ”Infest” med ”Lovehatetragedy” var de ett gäng jag kanske inte bekantat mig särskilt djupt med, men som jag ändå hade ett gott intryck av. Det andra albumet levde dock aldrig upp till förväntningarna. Precis samma visa är det här med Malte X. Jag höll dem som ett punkgäng väl värt att hålla ögonen på, men ”Försent…” imponerar knappast.

Det är inget större fel på bandet kaxiga punkrock, mer än att den är enkelspårig. Rent av tråkig genom en hel skiva. Några låtar är en frisk fläkt, en hel skiva en orgie i upprepningar. Till och med Malte af Silverfisk (med skönt Thåström-rasp) vars röst till en början tycktes vara en stor tillgång, blir enerverande i längden. Malte X lyckas helt enkelt inte variera sitt koncept tillräckligt för att fungera i fullängdsformatet.

Några godbitar, värdiga kommande playlists, plockar jag dock från ”Försent…”. Det eftertänksamma titelspåret är en given favorit, precis som Saknar dej så. Med en kuslig gitarrslinga uppenbart inspirerad av Dia Psalmas Mördarvals och härligt desperat stämning. Malte X kan när de verkligen försöker, än är det inte försent att bli en viktig grupp på den svenska punkkartan.