Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rydell
Hard on the trail, 2004
Skivbolag: Engineer Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-05-25
Hemsida: www.myspace.com/rydelluk

Emohardcore får absolut inte bli för snäll. Då blir den bara gnällig och ansträngande. Det är dock något britterna i Rydell missat helt. Att de har uppsåtet att vara en arg hardcoreorkester är tydligt, men tyvärr vågar de aldrig släppa handbromsen. De håller igen i mangelpartierna och faktum är att de stundtals ofrivilligt laborerar med rena poppartier.

Det kanske låter långsökt, men stundtals påminner Rydell rent musikaliskt om våra svenska vänner i Niccokick. Säga vad man vill om denna orkester, men det är ingen bra referens om man är ute efter att spela emotionell hardcore. I de låtar engelsmännen lyckas spela hardcore är det inte helt fel att dra paralleller till Give Up The Ghost. Rydell är dock aldrig nära att skapa samma känsla som genrekamraterna. De är helt enkelt för snälla och gnälliga.

Istället är det när Rydell ställer emon åt sidan och snarare ägnar sig åt svängig skatepunk jag diggar dem. I Analysis of the evidence lyckas de utomordentligt med en skönt gungande rytmsektion och medryckande melodislinga. Det låter lite som Dropkick Murphys utan folkmusikinslag. Men i stort är ”Hard on the trail” ett stort nja. Rydell lyckas inte med sin vision och då har jag svårt att vara allt för positiv.