Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tarot
Crows fly black, 2007
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-02-06
Hemsida: www.wingsofdarkness.net

Som andrahandsprioritering bakom storsäljande Nightwish har Tarot trots lång och trogen tjänst fått stå i skymundan för Marco Hietalas världserövringar. Inte så konstigt kanske. Basistens framgångsrika operametal-gäng har ju minst sagt gjort sig populära på bred front. Att Tarot nu tar steget upp och släpper en genomarbetad platta för jätten Nuclear Blast beror förmodligen på den turbulens som rått kring Nightwish i och med att sångerskan Tarja Turunen fick kicken. När det blåser snålt är det som bekant naturligt att vända tillbaka till sina rötter.

Tarot, där Hietala är låtskrivare, har nämligen lirat heavy metal sedan början av åttiotalet. Jag är nog inte den ende som har sin första kontakt med gänget i och med färska ”Crows Fly Black”. Gruppen har varit en välbevarad hemlighet i skuggorna bakom Nightwish. Men vad gör väl det? Tarot spelar rutinerat som om de aldrig gjort något annat och entusiastiskt som om de fortfarande var en fräsch nykomling med storhetstiden framför sig.

För att vara ett heavy metal-gäng från Finland är Tarot förvånansvärt robusta. Genreklichéer och falsettgap får stå tillbaka för hårdhänta riff och riviga refränger. Allt toppat med en lysande sånginsats signerad rivjärnet Tommi Salmela. Jag uppskattar det. ”Crows Fly Black” är både tillräckligt hård och melodisäker för att min vanligtvis ganska reserverade inställning till genren ska rämna.

Gänget diggar garanterat Judas Priest och undviker smidigt att ramla i balladträsket. Denna, gängets sjunde skiva, en liveplatta och en samling exkluderade, är oklanderligt rakt på sak. Howl är en klockren arenarockdänga, men det är i tunga nummer som Traitor, Messenger of Gods och titelspåret som finnarna imponerar som störst. Hietala kan uppenbarligen skriva annat än radiovänlig operametal. Bara att hoppas att han ägnar mer tid åt Tarot i framtiden.