Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Interpol
Arvikafestivalen
2008-07-04
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-07-08
Hemsida: www.interpolnyc.com

De har växt något, småpojkarna i Interpol, sedan jag såg dem senast. Vilket de flesta människor antagligen gör när vi pratar om en femårsperiod, för första och senaste gången jag såg dem var när de, knappt med fjun på hakan, stod som ett av fler spännande akter på scenen på Trädgårn’ i Göteborg under 2003 års Accleratorfestival. Då hette skivan ”Turn On The Bright Lights” och Interpol var kungar på den nyblomstrade New York-scenen. Nu heter skivan ”Our Love To Admire”, och Interpol har helt plötsligt allt att bevisa igen.

För handen på hjärtat, senaste skivan var väl inte så där alldeles lysande. Förutom The Heinrich Maneuver var det väldigt lite som påminde om ”Turn On The Bright Lights” och ”Antics”, två album som betongfäst såväl Interpols sound som status. Detta var säkerligen meningen från bandets sida, finns det något tråkigare än att bli fast i sitt eget sound?, men för oss som en gång blev förälskade i det som får symboliseras av de två första plattorna var ”Our Love To Admire” en stor besvikelse.

Interpol på Arvikafestivalen 2008 är inte en stor besvikelse. Paul Banks, Daniel Kessler, Carlos Dangler och Sam Fogarino är inte ett band, de är en maskin. Det är naket, det är skärseld, det är skoningslöst. Varje not skär in i märg och ben, varje stavelse från Paul Banks monotona mässande vittnar om ett band som inte spelar för att det är kul, utan som spelar för att de måste. Det finns inget annat. Vissa behöver syre, vissa behöver skapa. Och för att glädja alla ligger huvudpunkten på de två första plattorna; perfekt.

För det är svårt att argumentera mot låtar som Slow Hands, eller avslutningen i PDA, eller varför inte den så enkla men så besinningslösa basgången i Evil? Jag njuter. En del kallar Interpol för enformigt, de har fel. Det finns nyanser hela tiden i musiken, det gäller bara att hitta dem. Hela konceptet är förstås eggande. Den maffiga men ändå stilrena scenshowen, minimalism möter bombasm; allt är genomtänkt och allt handlar om livsstil, livsval och dedikation. Interpol är fortfarande kungar.