Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nervous Nellie
Why Dawn Is Called Mourning, 2010
Skivbolag: Hazelwood
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-11-02
Hemsida: www.nervousnellie.com

När jag senast recenserade Nervous Nellie för si så där ett och ett halvt år sedan var jag imponerad. Då hade de två brödraparen som utgör orkestern kokat ner sina influenser till en stilfull soppa där country, indie och en härlig retrostämning broderligt delade på utrymmet. Det var snyggt och tilltalande.

Därför blir jag minst lika förvånad som besviken när ”Why Dawn Is Called Mourning” visar sig vara mil ifrån föregångaren ”Ego & the id”. Nu har gruppen snarare försökt göra en rakare rockskiva, fortfarande med omisskännlig amerikansk touch, men utan den känsla och själ som var utmärkande på senaste ansträngningen. Här skapas inga bilder av glada män i flanell. Snarare gamla trötta, bittra rockpoeter som hellre super ner sig på skabbiga syltor än ger eldiga spelningar. Och det menar jag inte i någon form av romantiserande mening utan som bitsk kritik.

”Why Dawn Is Called Mourning” bjuder på elva ganska trista låtar. De knapphändiga arrangemangen hjälper inte upp intrycket utan gör det bara än mer påtagligt att riktigt starkt material saknas. Jag vill inte tro att det är så, men det låter faktiskt som att Nervous Nellie tappat glöden.