Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Den Svenska Björnstammen
Ett Fel Närmare Rätt, 2012
Skivbolag: Goldenbest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-02-22
Hemsida: www.densvenskabjornstammen.se

”Nu ser jag lyckan och stoltheten välta/Självsäkerheten bli till stora orosmoln/Som fördunklar min lysande öppna himmel/Så att jag inte längre ser ut/Genom min ansträngda öppning i vetandets dunkel/Som jag så varsamt byggt och släpat upp i tankarnas tunga massa/Tar ett hårdare grepp kring något hårdare än mig/Jag ville mer jag ville göra det igen/Jag ville lära mig det nya och se på det med ljusa ögon/Ta lärdom av andra människors sorg/Och inte se mig själv på väg åt fel eller rätt håll” (ur Detta har hänt)

Jaha?

Det där är bara ett av ganska många exempel på invecklade filosofiska flumtexter, planlöst målande med ord och rent nonsens som dyker upp på Den Svenska Björnstammens debutalbum ”Ett fel närmare rätt”. Det hade kunnat bli pretentiös dynga av det, men faktum är att konstnärskollektivet kommer undan med precis allting.

Anledningen är enkel. Framförandet låter så naivt, så barnsligt entusiastiskt att det inte går att värja sig emot det. Detta samtidigt som det ändå finns en pondus och stenhård tro på det som åstadkoms i de känslospektran som omgärdar skivan. Det är en krock där det märkliga (vissa skulle nog kalla det för utmanande) textmaterialet känns mer än självklart.

Den Svenska Björnstammen handlar om ytterligheter. De handlar om gränslöshet och de handlar om att blanda rent nonsens med djupaste allvar. Ackompanjerat av å ena sidan glättigt discodunk å andra sidan integritetsfull popestetik. Det låter rörigt, men på ”Ett fel närmare rätt” är det alldeles självklart. Ni som bekantat er med de populära singlarna Vart jag mig i världen vänder och Svalkar vinden vet att det är lite älska eller hata läge på det här bandet.

Det är en mångfacetterad skiva som kommer få glada ungdomar att dansa och ärrade kämpar att tilltalas av de smittande poprefrängerna. Det är mer kul än bra rent musikaliskt, men det ska ju vara kul med musik och det är det verkligen i samkväm med ”Ett fel närmare rätt”. Vilket jag skriver utan att förringa albumets allvarligare sidor.

”När inga sorger finns kvar/Vad blir vi då lyckligare av?” som bandet själva filosofiskt sjunger i Mörkt kallt ljus.