Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

De Lyckliga Kompisarna
Hockeyfrilor 89-97, 2000
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.birdnest.se/dlk

DLK har alltid varit ett roligt band som satt humorn i första rummet och när de lade ner 1997 lämnade de ett stort hål efter sig. Det enda humoristiska som fanns kvar på punkscenen blev The Kristet Utseende som inte sysslar med samma sorts humor som DLK gjorde. Efter tre år utan DLK känns den här samlingen som en skänk från ovan.

Det fanns mycket att plocka från när den här boxen skulle sättas ihop och det kan inte sägas annat än att de låtar som kommit med verkligen platsar men man känner sig ändå snuvad på lite av konfekten. Var har superba låtar som Smet och Le som en fotomodell tagit vägen? frågar man sig. Det enkla svaret är att de helt enkelt inte platsat på den här Greatest Hits-samlingen.

Det finns låtar som det helt enkelt var omöjligt att utesluta från en sådan här skiva, till exempel Ishockeyfrisyr (som till och med fått ge namn åt hela plattan) och Elvis Lever (DLK:s största radiohit någonsin) som Mart Hällgren egentligen inte tycker särskilt bra om. Självklara hits är också Dricka sprit och hålla käften, Sagoland och CP framför sin TV. DLK:s energi avspeglas i varenda låt och det är en ordentlig punkrocksupplevelse där en av låtarna som bryter mönstret är härliga Egon som Mart Hällgren från början skrev åt Strebers (som dock inte ville ha den för att Ulke inte riktigt klarade av att sjunga den).

Som jag skrev i inledningen har humorn alltid varit ett av DLK:s adelsmärken och det finns nog ingen som kan undgå ironin i Punkskolan eller den tokroliga klangen i Dammsugarförsäljare blues. Den riktiga humorn finns dock på den bonuscd som hör till boxen. Här har samlats outgivna låtar så väl som singelbaksidor och liveframträdanden. Det är för jävligt sa Bert Karlsson/När de knäckte hans intelligensrekord är en textrad som får vem som helst att flina och tolkningen av Vad har du i fickan Jan är lysande. Vissa av livelåtarna har dock usel kvalitet och några onödiga låtar har smugit sig med på den här bonusplattan.

DLK var riktigt roliga och gjorde medryckande och riktigt bra musik under sin verksamhetstid. Den här samlingen väcker gamla minnen till liv och den har en självklar plats i alla punkfreaks skivsamling även om de redan äger alla DLK plattor som getts ut. Omslagsbilden är dessutom riktigt snygg, snacka om hockeyfrilla!