Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Sonic Youth
Way Out West, Göteborg
2008-08-08
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-08-14
Hemsida: www.sonicyouth.com

Hjärtat vill säga “Ja! Ja! Ja!” men hjärnan säger ”Nej! Nej! Nej! Sonic Youth på årets Way Out West-festival slutar tyvärr i besvikelse. För fan, någonstans måste ju gränsen för öronbedövande, och till synes helt meningslöst, gitarrgnissel gå? Det är förstås vansinnigt fräckt att få chansen att se Thurston Moore, Kim Gordon och Lee Ranaldo live, ”Goo” och ”Dirty” har fortfarande en given plats i min skivsamlings hall of fame, men vad är resultatet egentligen? Hur många låtar hinner New York-veteranerna med att spela? Kan inte ha varit många.

Jag ser Thurston Moore ge sig ner och antasta fotograferna nere vid scenen, men mina tankar är inte där längre. Jag tänker på förra årets Hultsfredsfiasko, som till stor del berodde på att arrangörerna valde att satsa på gamla dinosaurier som inte presterade. Det vore verkligen synd om Luger och Way Out West, som ändå återigen visat fingertoppskänsla i sina bokningar, om band som det är tänkt ska ge kanonspelningar inte levererar (jag såg aldrig Lil’Kim, men folk som var där vittnar om att… det inte var så bra).

Sonic Youth kommer tyvärr aldrig igång, gitarrgnisslet och ointresset fortsätter spelningen genom. Det kanske ska vara så, det kanske är det som är kompromisslös indierock, artrock – whatever. Men om jag gnällde på The Sonics för att de kändes gamla och insnöade så spelade de åtminstone låtar. Samma sak kan man tyvärr inte säga om Sonic Youth.